Vad är det som är så speciellt med Lund och dess studentliv? Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Nicolas Jendi ser ett civilsamhälle som världen kan lära sig utav.
Att vara en lundastudent är en egenartad upplevelse. Vårt studentliv är ett kulturellt fenomen som bara finns på ett fåtal universitet, en gemenskap i både stort och smått. Latinska titlar och besvärjelser tillsammans med ett överflöd av esoteriska små riter, sällskap och traditioner gör Lund till något sällsynt. Staden har den ovanliga karaktären av att allt det gamla lever kvar, i symbios med det nya.
Denna nästan mystiska bild av Lund har ett starkt grepp om fantasin på många håll. Det finns såklart goda skäl för de invigda att värna om studentlivets särart. Ju längre in man tar sig, i allt mer exklusiva sällskap, poster och traditioner, desto mer benägen är man om att understryka hur alldeles speciellt det hela är.
Men är det verkligen något så mystiskt som en obegriplig anda, endast tillgänglig för de som tar sig an den? Jag vill nog gärna tro att så inte är fallet, i alla fall inte i sin helhet.
Att studera i Lund är annorlunda från andra lärosäten just för att här finns ett otroligt livskraftigt civilsamhälle. Staden myllrar av föreningar som verkar mellan offentligheten och näringslivet, vars enda syfte är nöje och gemenskap.
Mystiken förhöjs i ett Sverige där folkrörelser förtvinar och en ensamhetens öken breder ut sig. Problemet finns i hela västvärlden, där upplevd ensamhet och meningslöshet sammanfaller med fallande socialt kapital, ett fenomen som uppmärksammades redan vid millennieskiftet i Robert Putnams Den ensamme bowlaren.
Vad som saknas är just vad Lund har i överflöd, en medborgerlig norm som tar sig uttryck i otaliga föreningar och sällskap. Civilsamhället skapar en struktur kring vilken större och starkare sociala nätverk kan växa. Allt detta har sin källa i att Lund är en plats där man arbetar för varandra. Där många tar sig tid att upprätthålla en gemenskap för sig själv och för sin näste.
Det är studenten som är uppe hela natten och jobbar klubb, den som hastigt lär sig använda en fritös, och den som med affischer synliggör de andras arbete. Det är den som vägrar somna och flitigt antecknar på ett långt styrelsemöte och den som tar sig tid att skriva och lämna in motioner att röstas på. Lunds studentliv är en unik kultur som förvaltas och värnas av studenterna. Det är en gåva som vi alla någon gång fått, och som vi förvaltar tills dess att vi kan ge den vidare till nästa novisch.
Men allt detta behöver aldrig vara begränsat till just en plats eller tid. Att engagera sig i gemenskap med andra utan förbehåll, och att vara givmild med sin tid och vänskap är alltid en god idé.
Sammansättningen på Lunds befolkning gör staden till ett specialfall, men ju mer av detta studentliv som kan exporteras ut i världen desto bättre. Lund är en plats där man helt enkelt tar det roliga i livet på allvar. Där det gedigna och gemensamma tar företräde framför cynicism och egenintresse. Så kan man alltid leva, om man så vill.
Livet som student är tyvärr kortvarigt. Men det bästa vi kan göra, och det vi bör göra, är att lämna staden med avsikten att göra världen lite mer som Lund. Mera sällskap, mera vänner, mer gemenskap. Var du än hamnar.
