Kom ihåg: kårernas karneval

På fredag drar Lundakarnevalen igång och vara i dagarna tre. För många som deltar blir detta höjdpunkten under studieåren. Men hur många av deltagarna vet egentligen om att karnevalen arrangeras av kårerna?

Tusentals karnevalister, tiotusentals backar öl, ett hundratal olika aktiviteter och hundratusentals besökare kommer under helgen att förvandla Lund till det närmaste en svensk stad kan komma Rio de Janeiro. Fast i äkta svensk tappning förstås: mindre salsa – mer sex, färre starka maträtter – fler spetsade mojitos!

För många studenter, lundastudenter såväl som hitresta, blir detta de roligaste dagarna under deras studietid. För vissa blir det kanske till och med de bästa dagarna i deras liv – hittills. 99 procent av alla deltagare kommer minnas detta som en helt sanslöst galen helg.

Det som fascinerar mig mest med karnevalen är inte själva festen i sig, snarare företagsamheten bakom. Jag är inte själv karnevalist, men imponeras av engagemanget och entusiasmen bland dem som är det. Framför allt imponeras jag av energin hos dem som arbetat med det här mer än dubbelt så lång tid tillbaka som alla andra. Som avsatt hela terminen till att bara hålla på med detta. Och som tillbringat dagar och nätter i AF-Borgen och på karnevalskontoret bakom Gerdahallen för att få det att funka. Deras uppgift blir nu att se till så att varje individ i den tusenhövdade studentmassan som karnevalsorganisationen utgör får den bästa kollektiva upplevelsen nånsin.

Nytta, nöje och nyskapande. Nytta för att de aktiva lär sig samarbeta och leverera för att tillsammans uppfylla och överträffa besökarnas förväntningar. Nöje för att det inte finns en kotte som är involverad som inte kommer ha kul. Nyskapande då varje karneval måste ha sin egen speciella prägel.

Med andra ord ett toppenarrangemang. En av många anledningar till varför det är bra om kårerna finns kvar ytterligare några år och decennier, så att de kan fortsätta anordna karnevalen för och genom studenterna, vart fjärde år. Som före detta kårpresidial vet jag att kårerna behövs om karnevalen ska bli av. Det är deras karneval.

Jag vill att de kommande studentkullarna också ska få uppleva nyttan och glädjen av att vara en del av karnevalen. Därför har jag bestämt mig för att fortsätta betala min kåravgift de kommande terminerna, fastän det inte är obligatoriskt. För kom ihåg: utan kårer, utan ett fungerande och finansierat studentliv – ingen karneval.

Victor Z Hahn