Press och pensionärer sällskapade med karnevalister och förväntansfulla studenter när karnevalsinvigningen gick av stapeln.
Det var trångt framför stora scenen, där Erik Neppelberg höll ett lika kärleks- som ordvitsfyllt hyllningsstal till karnevalens mångfald. Det handlade om ”regnets sälta, humorns syrlighet, gemenskapens sötma och ölens beska”, men generalen var också noga med att lyfta fram karnevalen som en chans att bryta normer och leka med konventioner.
Innan dess hade det bjudits på fel generel i form av Christer Fuglesang i napoleonjacka, en halvfalskt visslad karnevals av trubaduren Gunnar Svebring och en kinesisk version av karnevalsmelodin.
Klippte slipsar
Innan nedräkningen passade karnevalsledningen också på att kalla fram ”fel kommitté”, nämligen den från 2006, och traditionsenligt kapa deras slipsar. Slutligen fick det gångna årets samtliga nedräknare, från Carl ”Kalles Kaviar” Amnel till Bengt Frithiofsson, ropa sina siffror i den gyllene megafonen innan det blev generalens tur att skrika sitt efterlängtade ”Noll!”.
Stämningen viktigast för återvändare
Medan klasar av gula karnevalsballonger svävade mot den molnbeslöjade himlen, skingrades besökarna för att ta del av Lundakarnevalen 2010.
Vid biljettståndet hänger Britta Jönsson och Birgit Dahlqvist, stadiga karnevalsbesökare sedan 60-talet, och spanar på Christer Fuglesang som pusslar med spex- och revybiljetter. (”Neej, är det han? Du får gå fram och fråga!”) Förutom för kändisspottingen är de gamla studentskorna mest här för att känna på stämningen.
– Det vette katten hur många gånger vi varit här. Förr ville man ju kolla på karnevalståget, men nu är det härligt att bara vara här och titta. Alla är på topp.
Så sant som det är sagt. En halvtimme senare hoppar Bonnkapällen i fontänen och Lundakarnevalen 2010 är i full rullning.
Foto: James Huang
