Text produceras inte av sig självt. Lundagårds studentlivskrönikör Erik Lindberg reflekterar över skrivlust, skrivkramp och skrivglädje.
Skriver. Skriver, skriver och skriver lite till. Måste sammanfatta föreläsningsanteckningarna. Förbereda seminariet. Repetera inför tentan. Skriva tentan. Göra klart inlämningsuppgifterna. Svara på alla mejl.
Jag skriver en första mening. Tar bort den. Det låter fel. Reser mig från skrivbordet och går ett varv i rummet. Sätter på en skiva, fyller kaffekoppen, stirrar ut igenom fönstret. Slår mig ned vid skrivbordet och prövar igen: En mening, två meningar, tre meningar. Nej, det funkar inte heller. Ctrl a och sedan delete. Blank sida igen. Ständigt denna hänsynslöst blanka sida. Markören blinkar retsamt: Men så skriv då! Skriv! Skriv! Skriv!
Skrivkramp.
Författaren och poeten Bodil Malmsten tipsar:
Det här är grundläggande. Det gäller skrivandet, det gäller allt:
Ta ut glädjen i förväg. Ta ut skrivglädjen och förvara den ljust.
Något behöver bli berättat, låt det.
Tids nog kommer problemen; problem behöver man inte oroa sig för, de kommer när
de kommer. Skrivglädjen är kusin med lusten, ta ut dem så mycket det någonsin går.
Det påminner mig om något som en av krigskorrespondenterna på TV sade igår. Programledaren frågade vad som driver krigskorrespondenten – vad som får henne att vilja skriva. ”Förundran”, svarade hon. ”Det handlar om att bli nyfiken, förvånad”.
Den polska poeten Wisława Szymborska är en mästare på att förundras. Att skriva som att hon upplever allting för första gången. Ingenting händer mer än en gång, skriver hon. Det låter banalt. Det är inte banalt.
Hon fångar det i dikten Glädjen att skriva:
Över det vita pappret lurar de på språnget,
bokstäverna som kan hamna fel,
de ansättande meningarna,
från vilka ingen räddning finns.
Det betryggande med seminarier, tentor och inlämningsuppgifter är att räddningen visst brukar infinna sig. Det löser sig, som hedersdoktor Jason Diakité hade sagt.
Plötsligt: Den första meningen uppenbarar sig – och resten följer därav. Seminariet går fint. Tentan blir klar. Inlämningsuppgifterna inlämnade. Skrivkrampen ger med sig. Bara att slå sig ned vid skrivbordet och fatta pennan. Bara några tusen tecken till.
