Litteraturhistorien är fylld av verk som glömts bort. Underbara böcker som av en anledning eller en annan fallit ur tiden. Lundagårds kulturkrönikör Dante Löfmarck reflekterar över hur han fann den bortglömde Gösta Oswald, och insåg att skrivandet har möjligheter, förutsatt att man är arrogant nog att strunta i reglerna.
Somliga författare glöms bort. Någon vars betydelse i en tid varit odiskutabel försvinner då nästa tid kommer. Gösta Oswald är en av dessa som förvisats till antikvariat för att samla damm. En gång i tiden ansågs han vara en de mest nydanande, experimentella författarna på det svenska språket. Nu är han någon enbart några få har kännedom om.
Jag fann Gösta Oswald av en slump. Jag gick runt på en secondhand-butik då en bok fångade min uppmärksamhet. Omslaget var mörkblått och i ljusblått stod titeln utskriven: En privatmans vedermödor. Det var något med ordet vedermödor. Jag köpte boken och läste den samma dag.
Gösta Oswald var 21 då En privatmans vedermödor skrevs, ungefär så gammal som jag var första gången jag läste den. När jag tänker det drabbas jag av svindel. Hur kunde en så ung person genomföra ett så ambitiöst romanprojekt?
En privatmans vedermödor handlar om ett svartsjukedrama. Herr O vaknar i sitt ensliga rum i Gamla stan. Natten innan har han mördat sin hustru och hennes älskare, och ju längre romanen fortskrider desto längre bort kommer han från verkligheten. O stannar i rummet tills en ilsken mobb stormar det. I slutet av boken ligger han död i rännstenen.
Den brådmogna Oswald var tvungen att visa hur beläst han var. I slutet av boken bifogade han ett register över alla romanens allusioner. Det är allusioner till bland annat Goethe, Kierkegaard och Swedenborg. 21-åriga Oswald ville på 138 sidor göra syntes av hela litteraturen. I ett rytmiskt och musikaliskt språk följer läsaren O genom det västerländska litteraturarvet, från Shakespeare till Goethe till Joyce. Bara en 21-åring skulle få för sig att det var möjligt.
Gösta Oswald såg möjligheterna det blanka pappersarket bar på. Indrag av olika längd och sidor utan skiljetecken. Ett språk som hoppar fram och tillbaka mellan högtravande, banalt och våldsamt, allt inom en och samma mening. Aldrig tidigare hade jag läst något på mitt modersmål med en sådan emotionell intensitet och ungdomlig arrogans.
Författare skriver oftast sina största verk mellan att de är 30 och 50 år. Oswald nådde aldrig den åldern. Under en simtur 1950 drog undervattensströmmarna med honom och han dog, blott 24 år gammal. Under sitt liv gav Oswald ut två böcker och ytterligare två kom ut postumt. De är alla läsvärda, men för mig är En privatmans vedermödor den som står i rang. I den framträder tydligast den mogna författare han kunnat bli om inte ett så tragiskt öde drabbat honom.
Min upplaga av romanen är sliten och bokryggen tejpad. Post-it lappar pryder var och varannan sida. Jag har läst den säkert 20 gånger och varje gång blir den mer mystisk. Merparten av Gösta Oswalds böcker må stå i antikvariat och samla damm. Men ett så sorgligt öde ska aldrig drabba den bok jag hittade av en slump.
