…så mycket på en och samma gång! Igår kom efter många om och men mitt italienska nummer igång vilket resulterade i att jag senare även kunde använda internet i hemmet, otroligt! Men som om inte detta var nog så ringde det på porttelefonen i morse ,när jag i godan ro stod och fixade min frukost, det var det omtalade modemet som funnit sitt nya hem! Så nu kan jag äntligen lägga upp lite bilder för att sätta lite mer piff på inläggen här och det blir inte längre en daglig tur till La sala borsa, dvs. biblioteket för att kunna förtälja mina bytisupplevelser.
Idag har jag besökt en matmarknad som har öppet på förmiddagarna. Det är så väldigt trevligt att lufsa runt bland de olika försäljarna som alla har sin specialitet, allt från frukt till pasta, till ost, till fisk till ja, ni fattar. Och billigt är det också! Så för en smärre summa pengar och med en äkthetskänsla i kroppen vandrade jag åter hemåt.
En annan sak som plötsligt hände var att jag började tänka och prata för mig själv på italienska. Jag har en vana vid att ja, prata en hel del med mig själv och nu så sker alltså den kommunikationen på italienska, åtminstone ibland. Jag tror att det enkla receptet är att man helt enkelt tvingas prata italienska hela tiden. Anna, som jag bor med, och jag brukar sitta och prata ett par timmar om dagen och jag måste säga att jag beundrar hennes tålamod. Jag sitter och tänker och säger fel och har mig, men hon är en riktigt klippa som hjälper mig på traven.
Igår så lyckades vi även finna mätaren av gas. I Italien så använder man bl.a gasspis och det har visat sig att räkningen för lägenheten var på tok för hög så en mätarställning och ett samtal till gasbolaget senare så var även det problemet ur världen. Det rullar på så sakta alltså och imorgon så ska jag gå på välkomstmöte på universitetet, det ska bli spännande! Men, nu är det dags även för mig att göra en
”Det hetaste i Bologna just nu”-lista!
Bästa cappucinon: Finns på La sala borsas café. Perfekt skummad mjölk som är som balsam för själen. Ett plus är att man får internet på köpet.
Bästa råvarorna: Den hittar man på Mercato delle Erbe. Finfina råvaror och vid blotta åsynen av en fisk som sprattlar förstår man att det är äkta- och färskt.
Största spanjor-koncentrationen: Under mitt muntliga italiensktest. Sverige-Spanien 1-8.
Bästa Venedig-upplevelsen: I Bologna finns på sina ställen kanaler mellan husen, precis som i Venedig. Begränsat antal, men ack så fint! Bildbevis bifogas!
Bästa gåvan: Mitt stammiskort på Caffetteria Belle Arti. Länge leve kaffet!
Sämsta upptäckten: Italiens kontakter. Ett adapter-set senare och man får liv i sin dator igen.
Trevligaste gatan: Via Zamboni. Där ligger fakulteterna uppradade efter varandra i palats från urminnes tider. Samtidigt kryllar det av glada studenter. Lite som Lundagård, fast med palats istället för träd.
Ensammaste turistupplevelsen: Konstmuséet MAMbo lockade inte mycket folk. Det var jag- och tretton vakter.
Bästa försäljaren: När jag skulle köpa mitt italienska telefonkort så träffade jag på en trevlig försäljerska. Vi hann avhandla både norrsken och Lund under inköpet.
Största förvirringen: När italienarna väljer att inte skylta eller berätta att något har flyttat till en annan adress. Vållade lite problem vid inskrivningen och när jag skulle skaffa mig Erasmus-kort.
Lättaste turistmålet att missa: Due torri. De två tornen som ska symbolisera två familjers rikedom ligger mitt inne i stan och man har inte för vana att titta upp i himlen i en trevägskorsning. Lätt att missa alltså!
Tråkigaste salt-upplevelsen: Som den saltdyrkare jag är så är det lite tråkigt att saltet inte är riktigt salt, men framför allt så är det tråkigt att italienarna glömmer att salta brödet. Det är tydligen en gammal vana sen tider då salt var en dyr vara att utelämna denna dyrgrip vid brödbakning, men jag tänker än att vi lever på 2000-talet nu så fram med saltkaret och lev i nuet!
Så jag avslutar dagens inlägg med Bolognas svar på Venedig!
