Islänningar bjöd på överraskningar

RECENSION – RETRO STEFSON

Det isländska bandet Retro Stefson fyllde stora scenen med en hedjundrande blandning av musik med inslag från olika håll och kanter. Efter en seg start fick de hela publikhavet att både skratta och dansa loss.

I den svala skuggan bjuder Retro Stefson till en början på mjuka, nästan lite magiska låtar. Tyvärr är det ganska få karnevalbesökare som tagit sig tiden att lyssna på bandet, men en som i alla fall kommit dit är karnevalsgeneralen Erik Neppelberg, som skymtar i publiken. Tempot ökar snabbt med rockiga inslag, men bandets scenframträdandet känns trevande och lite segt.

En vild blandning

Det är omöjligt att placera in Retro Stefson i ett fack, ena stunden lutar de mot indiepop och lite fransk elektro. Vissa stunder känns det som de snuddar vid mer latinoamerikanska rytmer. När jag äntligen tror att jag lyckats få grepp om bandet meddelar sångaren Unnsteinn Manuel Stefánsson plötsligt att de ska framföra en afrikansk krigarsång. Men det är just det som är deras styrka och gör gruppen så speciell som den faktiskt är.

Ett band med potential

Efter en stund är jag övertygad om att låtarna verkligen är dansanta och att om det bara varit lite mörkare skulle publiken med all säkerhet dansat loss. I stället gungar publiken blygt och försiktigt till låtarna. Retro Stefson har verkligen potential och jag tänker för mig själv att de bara behöver lite mer tid och kött på benen. Men jag får snart ta tillbaka allt jag tänkt och tyckt. Två låtar senare släpper nämligen Retro Stefson loss och lockar fram hela publiken till scenen och instruerar alla till komiska och fåniga dance-moves. Ingen kan motstå det och plötsligt står jag mitt i ett dansande folkhav. Jag förstår inte ett ord av vad Unnsteinn Manuel Stefánsson sjunger. Han sjunger på både portugisiska och isländska, men det spelar ingen roll och det verkar ingen annan heller tycka.

Humoristiskt framträdande

Senast något band fick mig att skratta lika mycket var när jag såg humor-duon Flight of the conchords. Men när Retros Stefson till slut släpper loss är de roliga som få med sina egendomliga grimaser och studsande danser. Det är omöjligt att inte ryckas med i den varma stämningen och jag tror att vi kommer få se mer av Retro Stefson, och förhoppningsvis vågar de då släppa loss redan från början.

Betyg: 3/5 katter

Text: Mette Mjöberg
Foto: Joakim Johansson