Marxistiska Studenter, numera Revolution Lund, tar i med hårdhandskarna när de svarar på min debattartikel om deras antisemitiska slagord. Trots vilda svingar på drygt 3 000 tecken lyckas de inte bemöta anklagelserna, skriver studenten Elias Nilsson i en slutreplik.
Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
Debatten handlade om huruvida ”From the river to the sea – Palestine will be free” är ett antisemitiskt uttryck eller ej. Den uppenbara konsekvensen av att utplåna Israel mellan Jordanfloden och Medelhavet är slakt på judar. Precis detta påbörjade Hamas den 7 oktober. Marxisterna har alltså i uppgift att bemöta denna allvarliga anklagelse.
När man skriver ett debattsvar brukar fokus vara att så elegant som möjligt avfärda anklagelserna. Med lite finess kan man även bildligt klä av angriparen, i detta fall mig, så att denne retoriskt står med rumpan bar. Marxisterna använder en annan strategi.
Genom att slänga sig med så många slagord som möjligt försöker de förleda läsarna. Debatten ska inte enligt dem handla om huruvida deras slagord är antisemitiska eller ej. Den ska handla om imperialismen och den eviga revolutionen! Även lite reklam för deras politiska möten får plats på slutet.
För att jag så sakligt som möjligt ska kunna ge marxisterna svar måste det klargöras vad repliken egentligen handlar om.
Texten inleds genom att smäda mig personligen. Att de hyser avsky mot en meningsmotståndare är inget konstigt. Särskilt inte efter jag belyst deras antisemitiska slagord och uppmanat till att de petas från AF. Därefter följer klassisk kommunistisk prosa. Varje nation och folk, ja rentav hela mänskligheten, ska befrias. De skriver dock inte från vad.
Det pratas om en illa definierad härskande klass i det annars demokratiska Israel. Korrekt påpekar de även att Netanyahu är illa omtyckt av många Israeler. Först i det sjätte stycket kommer något konkret. De vill ha en socialistisk federation i Mellanöstern. Än så länge är mina anklagelser obemötta.
Smakfullt nog sätter de ordet terrorvågor inom citationstecken och kallar intifadan för massuppror och mäktig generalstrejk. Arabisk etymologi är inte min starka sida, så jag låter självmordsbombningarna på diskoteken, marknaderna och bussarna tala för sig själva.
Slutet på repliken närmar sig. I stället för att snärtigt sammanfatta sina argument om varför jag har fel tar marxisterna upp helt nya ämnen. Svensk vapenexport avhandlas i en sådan hastighet att jag knappt förstår vad som händer. Likaså lyckas de ge en känga åt både regeringen Kristersson och Wallenbergarna. Allt detta i en mening.
I sann trotskistisk anda passar även Revolution Lund på att göra lite reklam för sina politiska möten. Varför dela ut flygblad när man har Lundagård? Det är dock bra att de tar upp demonstrationerna igen. Det påminner om vad debatten handlade om från första början.
Är ”From the river to the sea – Palestine will be free” en antisemitisk ramsa eller ej? Det påstår iallafall jag och många judiska organisationer. Eftersom marxisterna, trots sitt svar, valde att inte bemöta det påståendet får jag förmoda att så fortfarande är fallet.
Sist vill jag också bemöta det svar som Akademiska Föreningens verksamhetschef Johan Jörlert skickade in. Helt korrekt skriver han att Revolution Lund inte är en medlemsförening i AF, utan att de har ett subventionsavtal. Där lägger jag mig platt. De var dock en erkänd förening, vilket är synonymt med medlemsförening, fram tills att deras hyllning av Sovjetunionen genom AF:s kanaler föranledde en intern omorganisation.
Ordklyverier åsido. Det är välkommet att AF nu kommer undersöka om marxisterna gått emot AF:s syfte och värderingar. En sådan utredning borde gå fort.
Elias Nilsson, student
