Självsäker jazz väckte sinnen till liv

RECENSION – LISA LÖVBRAND

Samtidigt som solen besegrar söndagsdiset, väcker Lisa Lövbrand lomhörda öron med välkomponerad jazz. Lundagård blir Lundalounge och publiken positivt överraskad.

Efter en matig introduktion uppenbarar sig en sångerska så smal och späd att det är svårt att föreställa sig hur hon ska kunna fylla tomrummet på scen. Men överraskande självsäkert fortskrider en flerfärgad timme av högkvalitativ jazz som inte är annat än rätt för söndagströtta lyssnare.

Från en blyg skara borttappade betraktare, strömmar åhörare till i takt med kvällssolen och till slut har ensemblen trollbundit en stor del av norra karnevalsområdet. Sinnen vaknar åter och bokningen blir alltmer självklar.

Fel plats på rätt sätt
En kompetent ensemble vet inte bara hur man framför rätt musik, de gör det också på rätt sätt. Lisa Lövbrand står på scen tillsammans med sitt band. Tonerna är säkra och både röster som solon smeker trötta karnevalister.

Men möjligen är Lövbrand & co för säkra på sin sak, och när karneval kallas festival är saken ett faktum; ensemblen vet vad de gör, men de har sedan länge glömt att de är i Lund. Och det gjorde jag också för ett litet tag.

Betyg: 4/5 katter

Text: Frida Sandström
Foto: Jonas Damsgård