Sigge Eklunds nya bok är en psykologisk spänningsroman om sökande efter självförverkligande och mening i en stad fylld av frestelser och faror. Trots viss omständlighet är det en vacker, skrämmande och fullständigt medryckande berättelse, tycker Vera Svahn.
I Gruppen av Sigge Eklund kastas läsaren in i en fängslande värld av känslor och intriger när Hanna, en ung svensk kvinna, befinner sig i Madrid för en praktik på Pradomuseet. Romanen är som en psykologisk labyrint där Francisco de Goyas mörka målningar blir en spegel av Hannas inre kaos. Det är en berättelse som vandrar mellan passionen för konstens magi och en komplicerad längtan efter att finna sin plats i världen.
Hannas karaktär presenteras som en gåta, och Eklund låter oss gräva djupt i hennes inre utan att aldrig riktigt lära känna henne. Hannas fascination för Goyas verk verkar vara en portal till en värld av mörker och djävulskap, där konst och verklighet flätas samman på ett farligt sätt. När Hanna får chansen att jobba på Pradomuseet i Madrid ser det till en början ut som en dröm som går i uppfyllelse. Samtidigt ställs vi inför frågor om hennes flykt från Sverige – är det en strävan efter konstnärlig självförverkligande eller en flykt från traumatiska minnen?
I Madrid stöter Hanna på Leah, Tom och Samuel som blir en katalysator för hennes önskan om samhörighet. Allt förändras när hon börjar umgås med trion som tycks besitta allt det Hanna saknar – pengar, intressanta jobb, och en glamorös livsstil. För att bli en accepterad del av gruppen tvingas Hanna ljuga om sin identitet och stjäla för att finansiera den dyra livsstilen. Och hon lyckas trots det aldrig riktigt passa in.
Gruppens yttre skönhet och framgång kontrasteras med Hannas inre kaos och osäkerhet. Eklund utforskar skickligt teman som självförverkligande, begär och destruktivitet genom Hannas ögon. Vad driver henne att närma sig denna glamorösa men problematiska grupp? Är det kärlek, avundsjuka eller bara en längtan att tillhöra något större?
Språket i Gruppen är både skarpt och intensivt. Eklund fångar Hannas inre monologer på ett sätt som griper tag i läsaren och för dem in i en värld där konst, passion och fara väver samman. Eklund lyckas skapa en spännande förvirring kring begreppen framgång och äkthet.
Beskrivningarna av Madrid är levande och färgstarka, och staden blir nästan en karaktär i sig själv. Läsaren får uppleva varje smak och doft. Likaså blir kläderna en central aspekt, där Eklund skildrar hur klädseln blir en form av självuttryck och status i den unga gruppen. Eklund lyckas fånga Leahs, Samuels och Toms svala överklassmanér – till och med i en skildring av ett sommarsvettigt södra Europa. Beskrivningarna av maten, vädret och kläderna, om än vackra, riskerar dock bitvis att dra fokus från den övergripande berättelsen.
Gruppen delar tematiska likheter med flera andra litterära verk. Det finns tydliga beröringspunkter med Patricia Highsmiths psykologiska thriller The Talented Mr. Ripley och Donna Tartts Den hemliga historien genom utforskandet av destruktiva relationer, manipulation, kontroll och grupptillhörighet. Likaså får Eklunds skildring av gruppens dekadenta och privilegierade miljö med inslag av hedonism och en förlorad kontakt med verkligheten mig att tänka på En förlorad värld av Evelyn Waugh.
Eklund har inte skrivit ett litterärt mästerverk, och jag tror inte heller att gör han anspråk på att skapa något fullständigt nytänkande. Men efter läsningen känns det som att jag vaknat upp ur en lång och kallsvettig feberdröm – en dröm jag inte kunnat lämna. Gott så, kan jag tycka.
