Den åländska poeten Mikaela Nyman skriver om en tillvaro som slits itu av krig, naturkatastrofer och ökade levnadskostnader. Dante Löfmarck läser en diktsamling som genom att bryta upp det ofattbara inte bara gör det begripligt, utan direkt vackert.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina, coronapandemin och en klimatkatastrof som ständigt gör sig påmind i såväl det lilla som det stora. De senaste fyra åren har varit tumultartade och de stadiga punkterna få och långt emellan.
Denna tid är skådeplatsen för den åländska poeten Mikaela Nymans diktsvit. De teman Nymans bok kretsar kring är inte bundna till en fast punkt. Nyman speglar det genom diktjagets ständiga rörelse mellan städer, platser och kontinenter. Diktjaget far från en versrad till en annan från det lilla livet i Nya Zeeland till krigets hänsynslösa våld. Därefter far diktjaget vidare ut i en natur som går på knä. Även om det inte alltid för oss framgår så hänger allt samman. Priset som stiger i matbutiken, lemlästade barnkroppar i Ukraina och polarisen som smälter.
Diktsviten består av snabba associationer, citat och brutna meningar. Språket går från att vara rättframt och tydligt till att vara rikt på bilder och metaforer. ”Nu har högerextremister lagt rabarber på gymnastik”, ”tidsandan är en hjälte med polemisk begåvning” och ett citat ur den antika medicinska skriften Corpus Hippocraticum. Allt detta bildar ett brokigt kollage av samtiden. Genom att skriva fragmentariskt visar Nyman sambanden i en tid där allt lätt upplevs som osammanhängande.
”We must love one another or die”. Så avslutar W. H Auden dikten ”September 1 1939”. Auden insåg senare att det tekniskt sett var fel, vi dör ju oavsett. Slutversen reviderade han då till: ”We must love one another and die”. Mikaela Nymans bok för mina tankar till Audens revidering. Diktsviten igenom dyker relationer människor emellan upp som korta ljusglimtar. Kärleken stoppar inga krig, inte heller står den mellan oss och naturens rättmätiga ilska. Men det gör den enbart viktigare.
Mikaela Nyman har skrivit en av det svenskspråkiga poesiårets starkaste böcker. I en värld där allt upplevs som förvirrande och ogripbart öppnar Nymans poesi inte enbart ens ögon för det hemska. Den låter oss även se det vackra och mystiska.
