Bostadsbristen i Lund har nått hela vägen upp till kårtoppen.
Jonna Engström, vice ordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren, har varit utan bostad hela sommaren. Om dagarna har kårkansliet varit ett hem, nätterna har hon tillbringat i en sovsäck på kompisars golv.
Jonna Engström kommer från Gotland och bodde förra terminen i Malmö medan hon pluggade i Lund. Men i somras tog det slut med sambon och hon blev plötsligt bostadslös.
– Det har varit en vecka i taget. Jag började med att bo på Christoffer Ivarssons golv (Lunds universitets studentkårers ordförande). Sedan har det dykt upp folk på kårkansliet och erbjudit en bostad ett tag. Folk är väldigt öppna och medvetna om krisen, förklarar Jonna Engström.
Bostadslösheten påverkar
Redan innan terminen dragit igång känner hon sig trött och ofokuserad. Bostadssökandet har tagit mycket kraft.
Men hon och är medveten om att det finns de som har det ännu tuffare.
– Man kan inte begära att folk ska fokusera på sina studier i den situationen. Jag är ändå lite hemma i Lund och vet var jag kan gå. Men jag vet inte vad alla novischer ska ta sig till, säger Jonna Engström och suckar.
Med en stor ryggsäck och en sovsäck har hon flyttat runt hela sommaren och bor för tillfället i en annan tjejs lägenhet. Kårkansliet har fungerat som en avstressande plats för henne i jakten på en bostad.
– Det är där jag fått ha ett privatliv, konstaterar Jonna Engström.
Busschaufför erbjöd sovplats
Under sommaren har hon dock upplevt att folk ville hjälpa till när de hörde om hennes situation. Som busschauffören som först skällde ut henne för att hon ville ta med cykeln från Malmö till Lund. ”Man kan minsann cykla till Lund”, tyckte hon. Men när hon hört om Jonnas problem erbjöd hon en sovplats i sin lägenhet.
– Just då var bostadssituationen löst men jag bad henne lägga ut en annons på Bopoolen, säger Jonna Engström.
Kommunens ansvar
Nu är hon en av de lyckliga som lyckats få tag på en bostad, en andrahandsetta på Smålands nation med inflyttning någon gång i september. Men det innebär ytterligare långa nätter utan egen säng. Att det är så många som är i samma situation gör Jonna Engström upprörd.
– Det borde inte vara tillåtet att så många är utan bostad, och det kan inte bara vara AF Bostäders ansvar, även kommunen måste bygga fler bostäder.
Själv är Jonna Engström beredd att göra det hon kan för att hjälpa till.
– Mitt golv kommer i alla fall stå till förfogande. Man har märkt hur lätt det är att säga till någon: ”Sov på min soffa i natt!” Och det är så uppskattat, säger hon.
