I konst kan gränsen mellan kärlek och våld utforskas, utan att någon av älskarna faktiskt behöver komma till skada. Att "du är vad du äter" har man tänk redan sedan 1800-talet, men för två amerikanska författare tolkas uttrycket bokstavligt när deras romanfigurer slukar sina älskare. Maria Henricsson funderar över kärleken som konsumtion.
Att en äkta make sliter ut sin hustrus älskares hjärta och tillagar det, för att sedan servera hustrun kroppsdelen till middag var under medeltiden ett återkommande litterärt grepp. Ett grepp som Amy Heneveld skriver om i artikeln ”Eating your lover’s otherness” i Journal of medieval and humanistic studies.
”Från sexuell sammansmältning till matsmältning, kan kannibalism i kontexten av erotisk kärlek lära oss något om hur vi ska förhålla oss till den andra på samma sätt som vi förhåller oss till jaget?”
Att se på sin älskade och undra hur den skulle smaka. Inte direkt för att man är i en situation på liv eller död, utan mer för erotiken och symboliken. Att bli ett med varandra – för alltid. Att sluka eller slukas.
Många älskandes högsta dröm är att förenas, att bli ett, men det blir de aldrig. De är två individer. Men vid sexuell kannibalism suddar ätandet ut gränsen mellan självet och den andra. Kannibalens kropp smälter köttet och tar upp näringen – älskaren blir bränsle. Cellerna enas och personerna smälter samman. Den fysiska barriären försvinner.
Rumpstek, leverpastej eller tunga med oliver? Hur hade du tillagat din älskade? Matkritikern Dorothy Daniels dödar och lagar gourmetmat av sina älskare i Chelsea G. Summers roman A Certain Hunger (2020). Mat som hon sedan njutningsfullt tuggar i sig.
Att romanfiguren Dorothy Daniels slaktar och äter upp delar av sina män kan ses som rakt av perverst och inhumant. Som litterärt verktyg är det effektfullt eftersom det skapar förskräckelse och nyfikenhet – och griper tag i läsaren. Precis som bra litteratur ska göra.
Dorothy äter inte upp hela sina älskare, hon väljer en bit av dem. För älskaren som är vegan blir det levern, för journalisten blir det tungan. Därmed skapar hon en unik upplevelse med varje man. Hon kommer alltid att vara tillsammans med de män hon avnjuter till middag. Förenade i både kropp och själ. På så sätt förevigar hon deras romans.
”I like being by myself, you see. I just didn’t want to be alone. And now I never will be”, säger hon.
Huvudpersonen i romanen Bones & All (2015) av Camille DeAngelis äter tvärtom upp hela sina älskare, med ben och allt. För att minnas dem specifikt tar hon troféer från dem, till exempel boken Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov.
Den stora skillnaden är att Dorothy Daniels har självbehärskning utöver det vanliga, medan Bones and all’s huvudperson, Maren Yearly, är hejdlös. Även om de i slutändan får ut samma sak från sina handlingar, är kannibalismen för Maren till en början inte sexuell. Hon äter upp alla som bryr sig om henne.
Hon börjar redan när hon är liten, genom att sluka barnvakten. Fortsätter sedan med diverse pojkar som fångar hennes intresse. Emotionell närhet leder till kannibalism. Därför äter hon inte upp sin kalla mamma. När Maren växer upp blir kannibalismen i stället sexuell. Då pojkar från skolan bjuder hem henne under förevändningen att de ska göra läxor vet hon vad som förväntas av henne. I stället äter hon upp dem.
Då en främmande man vill bli uppäten kan hon inte förmå sig att göra det. Han faller henne helt enkelt inte i smaken. Hennes offer ligger henne varmt om hjärtat. Det är inte ätandet i sig, det är föreningen mellan människorna. Till sist äter Maren upp kannibalen Lee. Hon tuggar alltså i sig den enda person som förstår henne. Hon kan inte hejda sig själv. Hon blir ensam i den fysiska världen, men själsligt är de tillsammans för evigt.
Föreningen är essensen i båda böckerna, inte ätandet. Älskarna hinner inte göra kvinnorna besvikna, vara otrogna mot dem eller lämna dem. Ätandet är rituellt, som en skruvad bröllopsceremoni. Att lova att bära med sig någon för alltid.
De två böckerna drar erotisk kärlek till sin spets. Det handlar om att utforska det mest förbjudna. Sexuell kannibalism kan ses som ett passionerat förhållande som gått överstyr. På ett idealiserat plan handlar det om att förenas med sin älskare till både sinne och kropp, men när romanfigurerna agerar sprutar blodet. Det blir kletigt, turbulent – och minnesvärt. Doften och smaken sitter i.
Det medeltida litterära greppet med att slita ut hjärtat ur hustruns älskares kropp innehåller en tydlig symbolik. Att bokstavligen hålla i någons hjärta kan även vara en metafor för makt och hjärtesorg. En kvinna kan ta tillbaka makten genom att äta upp sin älskade, i stället för att bli kontrollerad eller krossad. Intimiteten i akten är slående.
Uttrycket ”Eat your heart out” betyder egentligen att lida av överdriven längtan efter någon, eller något, ouppnåeligt. Men det framkallar även en tydlig bild av just konsumerandet av hjärtat.
Det medeltida motivet glorifierar erotisk kärlek, genom uppoffrandet av älskaren. Amy Heneveld drar slutsatsen att medeltida läsare och författare återkom till greppet inte bara för hur det uttryckte tabubelagda begär utan för att det uttryckte, genom kärlek, möjligheten till en jämlik relation mellan jaget och andra.
