Tandborstar eller tv-bänk – vad är det egentligen som krävs för att skapa ett hem? En ovanlig presentationsrunda får Lundagårds studentlivskrönikör Ella Kettula att reflektera över det temporära i att plugga och bo i en studiestad. Och känna en längtan efter något mer bestående.
Det var för några veckor sedan som en av mina kursare tilldelades smeknamnet Tandborsten. Vår nya föreläsare ville utöver den sedvanliga undringen om namn och studiebakgrund även veta var vi anser att hem är. Killen som var först ut att svara konstaterade att hem för honom är där hans tandborste befinner sig. När han sedan tvingades redogöra för vad som skulle hända om någon kastade ner tandborsten från Öresundsbron konstaterade han likgiltigt: Då köper jag en ny. Och med det fick han sitt nya namn. Näst på tur att besvara frågan stod jag. Men i stället för att klämma ur mig något på motsvarande nivå av klyftighet kände jag mina ögon bli glansiga av tårar.
Nu kan man givetvis fråga sig varför jag närapå brast i gråt under något så alldagligt som en presentationsrunda. Och så mycket kan jag säga, tårglansen förvånade även mig.
I närmare fem år har jag bott i det temporära. Två studiestäder, diverse hostell samt sommarjobb och praktikvistelser på annan ort. Ständigt medveten om att det inte dröjer länge innan det är dags att åter packa ihop och röra på sig. Vidare till nästa ställe. Så det faktum att jag inte hade ett entydigt svar på frågan om var hem är var inte så konstigt. Vad som däremot förvånade mig i stunden var att jag faktiskt önskade att jag hade det. Något som känns som hemma.
Min första lägenhet som studerande delade jag med två kompisar. Den var just så där gulnad i tapeten, flagnande i skåplacken och obrytt inredd som en första lägenhet ska vara. Under vårt första halvår i den ansåg vi att konceptet med en faktisk bänk för tv:n var aningen för extravagant för oss. I stället smällde vi upp en av våra flyttlådor i vardagsrummet och placerade skärmen därpå. Vi skulle ju inte stanna så länge, varför lägga tid och pengar på att inreda? Och än i dag, efter att ha släpat så gott som hela mitt materiella liv inklämt i tre väskor på tåget från Stockholm till Lund i höstas, överväger jag varje inköp minutiöst. En dag ska jag och mina väskor också lämna Lund.
Det här är ju förstås något av en studiestads och en studiebostads essens. Att vara platsen som så många mellanlandar på. Vi kommer, fylls på av kunskap, skapar minnen. Men sedan är det för de flesta av oss dags att flytta och fortsätta färden. Och klart det har sin charm – en stund åtminstone.
Att dra ett likhetstecken mellan tandborste och hem är givetvis en pragmatisk syn på det hela. Visst är det behändigt att ha en i sitt hem, men det känns ändå som att förekomsten av en tandborste inte riktigt räcker. Det finns trots allt en skillnad mellan hem och bostad. Inte helt olik den mellan ensam och själv. Samma sak men ändå inte alls.
