Demonstranterna: ”Allt polisvåld ska ligga på universitetets samvete”

Fyra dagar efter polisens avhysning av ”Palestinagård” gav demonstranterna sin bild av polisinsatsen och dess efterspel. Skarp kritik riktades mot såväl polisens som universitetsledningens agerande. Men polisens och demonstranternas bild av händelserna går isär. 

På måndagen samlades ett femtiotal personer på platsen där tältlägret stod fram till polisinsatsen. Texten ”free Palestine” och ”#palestinagård” prydde banderollen som spänts upp över ett litet podium draperat med den palestinska flaggan. Press och åhörare hälsades välkomna tillbaka, vilket följdes av applåder och hejarop från publiken. 

Torsdagen den 31 maj var en mörk dag i Sveriges historia, säger talarna. De beskriver hur de klockan kvart i sex på torsdagsmorgonen blev informerade om att de fick 30 minuter på sig att vakna och plocka ihop lägret.

– Det som följde resten av dagen är ett trauma fyllt av polisens övervåld, misshandel och lögner, säger en av talarna. 

– Palestinagård fick framfört av dialogpolisen att vi aldrig skulle bli bortförda under natten. Att vi inte behöver vara rädda för en natträd. Att den person som polisen särskilt utbildade för att skapa konstruktiv dialog, som bygger på tillit i slutändan, ljuger. Det bryter all dialog och tillit till hela institutionen. 

Thomas Johansson, polisens presstalesperson på plats under insatsen, säger att han inte känner till några löften om när polisinsatsen skulle ske eftersom de inte utåt kommunicerat när de planerade att komma till Lundagård. 

Efter insatsen i Lundagård började videor på hur polisen använder fysiskt våld mot demonstranterna cirkulera på sociala medier. 

– Vi vill understryka att ingen av studenterna agerade på något sätt som skulle förtjäna en så våldsam behandling, säger talespersonerna. 

Demonstranterna håller på att samla in vittnesmål och säger att bara en bråkdel finns dokumenterat på film. Materialet kommer göras tillgängligt på deras kanaler, och en JO-anmälan ska ”självklart” upprättas, berättar talespersonerna. 

De beskriver hur personer på plats ringde 112, men att ambulansen valde att inte komma på inrådan av polisen som menade att stämningen var för hätsk på plats. Talarna återgav även hur polisens presstalesperson under insatsen uppgav att demonstranter kastade flaskor mot en ambulans, något som förnekades av ambulansens driftschef.  

Varifrån kom de felaktiga uppgifterna om att flaskor kastades mot ambulansen?

– Det var de initiala uppgifterna som kom och så är det alltid när det händer någonting där polisen är involverad. Det kommer uppgifter till att börja med och så allt eftersom situationen utvecklas så kan de ändras. Så det är inget konstigt i det. När vi fick veta att det inte var flaskor så ändrade vi de uppgifterna och det tog väl en timme ungefär, säger Thomas Johansson. 

– Men det du ska komma ihåg här är att händelsen inträffade. Ambulanspersonalen kände sig så hotade att de valde att inte fortsätta sin insats. Och det är också därför som tre personer är misstänkta för blåljussabotage.

Thomas Johansson berättar att det pågår flera utredningar efter torsdagens insats. I ett fall där en person greps och sedan släpptes pågår det en åklagarledd förundersökning om blåljussabotage. Vid samma händelse omhändertogs två personer som släpptes på plats, och i det fallet pågår också en förundersökning. Ingen sitter frihetsberövad, säger Johansson. 

Demonstranterna menar att ambulansen blev avrådd från att komma till platsen av polis på grund av den hätska stämningen. 

– Jag vet inte var de uppgifterna kommer ifrån, det stämmer inte med de uppgifter vi har. Men det här är ju en förundersökning som pågår och då är det förundersökningssekretess. När vi är färdiga med vår utredning så kommer det här vara utrett och då vet vi hur det gick till. 

Är det först då som polisen kan slå fast om de grepp som polisen tog till var rättfärdiga? 

– Den händelsen som du beskriver, där du pratar om grepp och sånt, det är en utredning som pågår mot en polisman där vi anmälde detta till särskilda utredningar. Polisen utreder aldrig sig själv, utan det är en särskild avdelning som pysslar med sånt. Och den utredningen är ju helt fristående, den har liksom ingenting med blåljussabotaget att göra. Även om de ligger nära i tid och plats så att säga. 

Dagen före polisinsatsen skrev Lunds universitet rektor Erik Renström i ett uttalande att han ”försäkrat [sig] om att alla medarbetare och polis som har varit involverade i detta arbete gör allt de kan för att säkerställa en säker och respektfull hantering av tältlägret och att det ska vara säkert att gå i promotionståget.” 

Men på presskonferensen framgår det tydligt att demonstranterna lägger ansvaret för händelserna på Lunds universitets ledning. De menar att avhysningen av lägret inför doktorspromoveringen visar att man inte värnar om sina studenter, deras rätt att protestera eller det fria ordet. Polisen beskrivs som universitets knähundar. 

– Allt polisvåld ska ligga på universitetets samvete, säger en person.

– Studenterna i Palestinagård utövar sin grundlagsskyddade demokratiska rätt att demonstrera. Och eftersom LU bröt all dialog med Palestinagård den 29 maj och folkmordet fortsätter i Palestina, så fortgår protesten – en grundläggande mänsklig rättighet. Något som både kårer och professorer erkänner trumfar tillägget att fira doktorspromoveringen.

Talespersonerna riktade skarp kritik mot universitetsledningens beslut att avsluta dialogen med demonstranterna. I stället har de hänvisats till studentkårerna. Detta anser talarna gör det tydligt att universitetets uttalande var ett försök att helt undvika diskussionen om tältdemonstrationen.

Doktorspromoveringen hade kunnat genomföras utan att demonstranterna tvingades bort, anser talespersonerna, och hänvisar Lunds doktorandkårs uppmaning till dialog och uttalande om att deras firande inte borde vara en anledning att avlägsna en fredlig protest.

Talespersonerna säger att felbehandlingen de utsatts för av poliserna fortsatte efter torsdagens insats. Personer som blev frihetsberövade vittnade om att ha nekats medicin, tvingats sova naken utan madrass och nekats kvällsmål. Beväpnad polis konfronterade, enligt talespersonerna, Palestinavänner vid ett fik och studenter har förföljts av både civila och uniformerade poliser.

– Bär man på en Palestinasjal på ett kafé så utsätts man för en risk att bli övervakad och förföljd, säger en av talarna på presskonferensen.

Thomas Johansson säger att han inte kommentera de här uppgifterna, men att det låter mycket märkligt i hans öron. 

– Det har varit mycket poliser i Lund under den här tiden och att polisen är där och rör sig och gör sitt jobb, ja det kan ju hända att en polis har kommit fram och pratat med någon men det är ju inget konstigt, det är normalt polisarbete.

– Är det så att man känner att man har blivit felaktigt behandlad då ska man anmäla och så kommer det att utredas av särskilda utredningar och så får vi veta om man har blivit felaktigt behandlad eller inte. Men jag känner inte till någon sådan uppgift, säger Thomas Johansson om vittnesmålen från de som suttit frihetsberövade.

Talespersonerna på presskonferensen berättade att doktorspromoveringen inte var det första tillståndsgivna evenemanget som skett i Lundagård under tiden för tältprotesten, men att universitetet är de enda med tillstånd som vägrat att föra dialog och inte kunnat nå en lösning. 

Thomas Johansson säger att det inte funnits några andra tillståndsgivna samlingar från det att demonstrationslägret slogs upp tills det att de avhystes.

– Den 31 maj var det doktorspromoveringen och den 1 juni var det Lunds historiedagar som också hade tillstånd.

Men ingen mellan 14 maj och 30 maj?

– Nej, och det är ju också det som har gjort att de har kunnat vara kvar på platsen eftersom det inte har funnits några tillståndsgivna allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar under den perioden, berättar Thomas Johansson. 

Några tydliga besked om vad som händer framåt gavs inte av demonstranterna under pressträffen, som avslutades med orden:

–  Oavsett terrorn och traumat av polisvåld kommer vi aldrig att sluta kämpa för mänskliga rättigheter.

Lundagård har sökt universitetsledningen för en kommentar. De hänvisar till rektorns blogginlägg.

Rättelse: I en tidigare version stod det att kårerna anser att demonstranternas krav ligger utanför deras ansvarsområde. Det stämmer inte. Läs mer om Lunds universitets studentkårers (Lus) hållning här.