Jag är nobody i en värld som inte premierar intelligens

- in Krönikor, Kulturkrönika

AI blir allt bättre på saker som många studenter ägnar hela sin studietid åt att behärska. Lundagårds kulturkrönikör Emmy Odeskog tar den här utvecklingen personligt och befarar att hennes läshuvud håller på att bli utdaterat.

Jag har aldrig varit särskilt bra på sport. Inte desto bättre är jag på att köra bil, tvärtom. Jag är särdeles dålig på att köra bil, ja på att manövrera objekt överlag faktiskt; sticka, paddla, bygga. Jag är en one trick pony – det enda jag verkligen kan är att studera. Och det har, tursamt nog, varit en mycket lönsam sak att vara bra på. Att utbilda sig är traditionellt förknippat med typ alla positiva livsutsikter – pengar, status, socialt nätverk, hälsa.

Men av allt att döma verkar den här hållningen till akademin, och i förlängningen intellekt, vara på dekis. AI hotar nämligen att i närtid göra precis den form av intellektuell verksamhet som vi ägnar oss åt på universitetet överflödig.

I viss mån har det redan skett. Academic GPT, alltså en version av Chat GPT specialiserad på akademiskt arbete, är bättre än mig på det mesta. Data som hade tagit mig veckor att gå igenom (trots x antal genomförda metodkurser) sammanställer den på några sekunder. Jag skulle vilja påstå att den ändå inte skriver bättre än mig, men ofta gör den tyvärr också det. Framför allt skriver den snabbare. Och den ser inte ut att bli varken sämre eller långsammare.

Desto sämre och långsammare riskerar i stället jag att bli. Redan 2008 skrev Nicholas Carr, i den uppmärksammade artikeln ”Is Google Making Us Stupid?”, om hur den tekniska utvecklingen påverkar vår kognition. En av hans huvudpoänger är att vi, när informationen blir alltmer lättillgänglig, upphör med att själva minnas, bearbeta och verkligen förstå den. Nu, två decennier och en explosionsartad AI-utveckling senare, kan man vidare undra hur det påverkar oss att inte bara avlastas i sökandet efter informationen, utan även i skrivandet, analysen, och sammanställningen av den. Vad återstår till akademin att ägna sig åt om vi så småningom ska upphöra också med detta?

Ett attraktivt svar på den frågan är att det skulle finnas någon inneboende, oersättlig mänsklig kvalitet. Det stämmer måhända om man lever under en sten och är totalt främmande inför fenomenet ’kapitalism’. I verkligheten kommer ingen arbetsgivare med förståndet i behåll att anställa någon för att göra ett arbete som AI hade gjort tusen gånger så snabbt (läs: tusen gånger så billigt).

Om hundra år misstänker jag därmed att gemene man inte kommer veta hur man läser av en graf av samma anledning som han inte vet hur man lagar sina byxor idag. Chat GPT är det intellektuella arbetets Spinning Jenny. Det är inte domedagsprofetia för alla – men det är det för mig. Jag kommer att bli överflödig som skribent. Tänkare. Läsare. Och vem är jag då? Jag vet inte.

Eller jo förresten. En riktigt dålig bilförare.