Kaffe, tentaplugg och panik över framtiden. Studentlivet erbjuder många möjligheter, men hur vet man vilken väg som är rätt när allt känns överväldigande? Studenten Filip Borén har kanske hittat svaret.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Jag kommer in till studiecentrum strax efter 08 på en vardag som alla andra, och tar min plats på långbordet vid nedervåningen. Första timmen är alltid relativt lugn. Det är fortfarande långt till tentaveckorna. Runt klockan 10 är sovmorgonen över för de flesta och det är fullsmockat på samtliga bord. Det osar av kaffe, bakfylla och ambition. Förstaårsstudenter stirrar ängsligt ner i endim-böckerna och undrar om de verkligen klarar av det här med universitetsplugg eller om de gjort ett stort misstag. Tredjeårsstudenter börjar spana in utbytesansökningar, specialiseringar, och känner sig överväldigade av alla val som måste göras. Femteårsstudenter letar exjobb, och känner sig nervösa över att allt börjar närma sig slutet, och därmed början på resten av livet, vad det nu innebär.
Att vara student och ha ångest över sin framtid känns som att det går hand i hand. Man är ung, och har så många möjligheter, men hur ska man veta vilken väg som är rätt? Utöver ambitionen för studierna ska man ju också hinna pröva på allt som studentlivet har att erbjuda. Nollning, nationer, föreningar, spex. Sen gäller det ju att gymma tillräckligt ofta för att inte skämmas, äta tillräckligt hälsosamt men också tillräckligt billigt, spara pengar för att komma iväg på skidresan till vintern, men också släppa loss på helgen och beställa in fler öl än vad man borde. Äe, nu blir det för mycket. Dra i nödbromsen. Jag pallar inte. Stannar hemma i stället, köper tre påsar chips och binge-tittar senaste säsongen av nån godtycklig Netflix-serie för att slippa tänka på allt en stund. Vad fan ska man ta sig till?
Tänk om vi ber På Spåret att göra ett specialavsnitt där vi i stället för att slungas längs tågrälser runtom i världen får hänga med i bakhuvet på en förvirrad student. ”Fyra öl in på en torsdag, Tobias går tidigt hem från korridorsfesten för att skriva klart inlämningsuppgiften som har deadline vid midnatt. Han har trots sin stundtals slappa inställning till plugget högsta betyg i samtliga ämnen, men vet inte riktigt om han tycker om det han gör längre. Tveksam känner sig väl alla, tänker Tobias, och man har väl hört att man tillslut tycker om det man blir bra på, så länge man bara orkar…. Vart är vi på väg? In i väggen eller mot ett nobelpris?”
Okej, vi skiter i att tänka på alla måsten en stund. Allt som man brukar ägna sig åt lägger vi i baksätet, bort med distraktionen av mobilen, tv:n, och allt annat. Sitt ner i soffan, och låt tankarna bara komma. Vad vill jag egentligen? Vad är viktigast för mig? Måste jag verkligen hinna göra precis allt, eller räcker det att hitta på något spontant med de närmsta kompisarna då och då, och fortfarande ha tid att bli klar med allt plugg i god tid utan all onödig stress? Kanske det. När man befinner sig mitt i student-yran stöter man oundvikligt på alldeles för många saker som verkar intressanta, oavsett om det avser sitt framtida yrke eller sina övriga intressen. Det finns inga rätta svar på hur mycket tid man borde lägga på det ena eller det andra, men mitt bästa råd är att stanna upp då och då, vända blicken inåt i stället för att slukas upp av omgivningen, och fråga sig själv: hur känns det här egentligen? Lita på magkänslan. Det är ofta den enda vettiga kompassen som man har att gå efter.
Filip Borén, student
