En tredjedel av Lunds medborgare är studenter och de bor oftast i stan under en begränsad tid på tre till fem år. De andra två tredjedelarna studerar inte. De deltar inte i nollningen och går inte på nationer eller cykelfester. Och de ska år ut och år in orka med studenternas alla påhitt.
Det är mitten av september i Lund och skrålande LTH:are i färgglada overaller syns springa runt i den ljumma kvällen. ”Tjofaderittan Lambo” hörs från ett närliggande fönster. Studenter cyklar slalom över cykelbanorna som i partier täckts av glassplitter. Även denna gång ska de klara sig undan punktering.
Lund har gått från att vara en sömnig sommarstad, till att återigen fyllas med studenter. Nya och gamla studerande har kommit släpande på sina väskor över gatstenen. Nya matlådor har ordnats, nya Ikea-möbler monterats och kurslitteratur införskaffats. De föräldrar som hjälpt till med flytten har åkt och föreläsningarna har satt igång. Terminen har börjat.
I och med studenternas återkomst har även studentlivet startat igen. Det är också nu, vid terminsstart, som klagomålen på studenterna börjar rulla in till Lunds kommun. När mycket av studentlivet sker utomhus klagar boende på höga ljudnivåer, köbildningar, nedskräpning och annat respektlöst beteende, enligt miljöförvaltningen.
Fester och nollningsaktiviteter innebär att stora grupper med människor samlas, spelar hög musik och dricker alkohol. Det påverkar också dem som arbetar i Lund när studentevenemang ordnas utomhus. Nedskräpningen är något som Alexandro, servitör på restaurangen Gamla Franska, särskilt störs av.
– I maj månad när jag började här så kunde man komma en lördagkväll och det såg ut som en krigszon där ute, säger Alexandro.
Restaurangen Gamla Franska ligger i saluhallen, granne med kebabstället som är känt för att sälja falafelrullar för 25 kronor. I dag är det en lugn tisdagseftermiddag. Vinglasen är prydligt upphängda ovanför baren och på borden står tända ljus och små rosa rosor i vaser. En cover på ”La Vie En Rose” spelas ur högtalarna.
Genom restaurangens stora fönster blickar man ut mot Botulfsplatsen. Det är där det kan bli så stökigt att gäster och andra kommer in i restaurangen och klagar. Då brukar personalen ringa kommunen.
Alexandro tror att en bidragande faktor till stöket är att det i Lunds kommun inte finns något förbud mot att dricka alkohol på allmän plats.
– Det är ju från kommun till kommun att ansvara för förbud. Men på det sättet som det missköts med nedskräpning och så vidare så tycker jag att även om det är en studentstad så borde det förbjudas, säger Alexandro.
Det finns inget förbud på nationell nivå mot alkoholförtäring på allmän plats och eftersom Lunds kommun inte fattat ett beslut om ett förbud så är det tillåtet att dricka alkohol på torg eller i parker. Johanna Burevik-Törnqvist på kommunkontoret i Lund förklarar dock att polisen enligt polislagen får ingripa om ordningen är hotad. Då är det ett polisiärt ärende och inte kommunalt. Med andra ord får man i Lund inte dricka på ett sätt som stör ordningen.
Paul Antognoli, ägare till restaurangen Gamla Franska, irriteras likt Alexandro av nedskräpningen men delar inte samma syn på studenterna.
– Att skylla på studenterna är inte rättvist. Det är sopkärlen som inte har räckt, men det är inte studenternas fel. Det är intressant att jag och Alexandro har så olika bild av läget, säger han.
Frågan är ifall de som klagar till kommunen är en representativ grupp av lundabor. Få verkar störa sig på studenternas närvaro i Lund. Åtminstone så pass mycket att de vill prata om det.
En bit bort från Saluhallen, utanför Stadsbiblioteket, sitter en mamma och tittar på sina lekande barn. Hennes man hjälper barnen med det stora schackspelet som står utplacerat på trottoaren. Syskonen hojtar till varandra och drar pjäserna runt på det stora brädet.
Än så länge går det bra att leka utomhus trots att klockan börjar närma sig middagstid. Buskaget är fortfarande grönt. Även här finns ett närbeläget kebabställe och doften av frityr letar sig upp ur källarlokalen. Överallt på platsen står cyklar mer eller mindre prydligt uppställda.
– Det blir alltid högljutt, speciellt på helgerna. Det blir svårt att varva ner efter att man har jobbat under veckan. Men överlag är det positivt att det är många studenter, säger hon.
– Även om man är från en annan generation så upplever man det som att man är student själv. Man minns sin egen studietid.
Hon tror inte att studenter tänker så mycket på att Lundaborna har en annan vardag.
– Jag har varit student, och då vill man helst bara leva livet, säger hon.
– Det är synd att alltid säga till. Som student vill man fira och leva. Men man ska egentligen tänka på om det finns boende eller så i närheten.
Folk klär av sig kläderna och dricker.
Bilden av att studenter inte bryr sig delas även av de som själva studerar. Grönområdena norr om Lund utnyttjas i september av stora nollningsgrupper. Det är enkelt att se deras tillhörighet då alla har koordinerade dräkter. Lagsport, dans, lek, alkohol, musik. Olika delar av gräsmattan inhyser olika aktiviteter.
En LTH-student som är engagerad i nollningen, berättar att han varit med på många urspårade fester.
– Inte på ett våldsamt sätt. Men på ett kul sätt, att de har druckit och sådär. Folk klär av sig kläderna och dricker. De bara bryr sig inte. Ingen bryr sig. Man lever för stunden. Pluggar man en såhär lång ingenjörsutbildning så skulle jag tro att folk vill slappna av och inte bara plugga matte, säger han.
Visst har sektionsordföranden ibland bett dem att ”tagga ner lite” för att inte skämma ut sektionen, men de har aldrig blivit ordentligt tillsagda.
Det har däremot läkarstudenten Calle varit med om. Han studerar inte vid LTH och deltar inte i årets nollning, men han har erfarenhet av tillställningar där man har glömt bort de boende i närheten. Han minns ett tillfälle när en granne knackade på och klagade.
Ändrade ni er efter att ni blev tillsagda?
– Ja, man skäms ju, säger Calle och fortsätter:
– Jag tror att man märker när det har gått för långt. När hon knackade på då hade det gått för långt. Om man verkligen har förstört lokalen eller måste anlita en renoveringsfirma för att städa, eller om någon verkligen skadar sig. Jag menar druckit ordentligt, inte bara trillat lite. Om man har hetsat. De där lekarna kan vara lite roliga ibland men man brukar märka så att man kan sluta i tid.
På frågan hur man gör för att märka att det har gått för långt ändrar han sig. Det kanske trots allt inte är så enkelt att veta det.
– Man stoppar inte alls alltid innan det har gått för långt.
Men nu händer det titt som tätt att boende i närheten glöms bort.
– Just det där med att det låter för mycket, det är något vi borde ha tänkt på. Var det en vardagskväll till och med? Det var inte så coolt egentligen, säger han.
Vad skulle krävas för att du skulle säga till?
– Min första tanke, fast det låter jättedåligt, är om det skadade mig. Om vi var hemma hos mig. Men det är ju klent. Man borde också kunna säga till om man är ute och någon inte beter sig. Men jag tror faktiskt inte att jag hade gjort det.
Det tar emot att säga ifrån, för man vill inte uppfattas som tråkig, tycker Calle. Man vill inte vara ”korken” i sociala sammanhang.
Samtidigt är Lund en studentstad och Calle tycker faktiskt att man får tåla en viss grad av festande. Det kanske till och med är en del av charmen med Lund.
Det tror i alla fall Femke Podsedkowska som är studentsamordnare på Lunds kommun. Staden mår bra av att delas mellan studenter och de som arbetar.
– Det är därför folk flyttar hit. Det är därför vi har innovation. Det är därför vi har möjlighet att expandera. Alltså, det är en väldigt speciell stad. Det är en liten stad med en storstadskänsla på något sätt, säger Femke Podsedkowska.
Kommunen för ingen statistik över kostnader orsakade av studenter. Femke Podsedkowska berättar dock att de ser en överrepresentation av unga inblandade i cykelolyckor. För att minska problemen jobbar de med informationsspridning om till exempel trafik till studenter.
– Det är väldigt stor ruljans på invånarna i just den gruppen. Det gör att man hela tiden behöver jobba med de budskapen.
Varje år flyttar nya studenter in till Lund, och andra ut. De nya ska få uppleva sin studietid och den gemenskap den för med sig. Det blir full fart framåt. Folk ramlar av cyklar, skräpar ner, låter och dansar halvnakna. Det är lätt att bli lite fartblind, speciellt om ingen säger ifrån. Känslan av förlorad kontroll kanske bäst uttrycks av Musse Pigg i Kalle Ankas jul. Med en något irriterad röst säger han: ”Men vem kör?” varpå Kalle Anka svarar: ”Ja, vem kör egentligen?”.
Reportaget publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 6 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
