I stället för att skylla ifrån sig borde Lund students for Palestine ta ansvar för sin rörelse och rensa ut antisemiterna, skriver Kornelius Persson i en replik.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan. Här kan du läsa mer om hur Lundagård skiljer på nyheter och åsikter.
Det är bra att man uppmärksammar det dödliga våld som Gazabor utsätts för. Krig är helt fruktansvärt, och varje civil som dör är en stor tragedi. Men man måste kunna göra det utan att rikta udden mot judar.
Det är sorgligt att Palestinarörelsen i både Lund och Malmö inte ser sitt ansvar i det ökade judehatet. Att de inte förstår vilken skada de gör. För de flesta andra är det tydligt. Hamas anfall mot Israel och dess efterföljande krig har lett till en lavinartad ökning av antisemitism. Det går inte att förneka sambandet.
Men så fort frågan om antisemitism lyfts, vill Palestinarörelsen i stället alltid diskutera Israels krig mot Hamas. Det är som att svenska judar ska straffas för att Israel är i krig. Faktum är att Lund students for Palestines (LSFP) debattartikel i Lundagård nummer 6 inte någon gång nämner att den ökande antisemitismen ens är ett problem. Trots att hatbrotten mot judar ökat med flera hundra procent och att polisen behöver bevaka judiska förskolor för att det inte ska ske attacker mot förskolebarn.
LSFP uppmanade sina medlemmar att åka till Malmö och demonstrera den 6 oktober. Bortsett från att demonstrationen ägde rum i anslutning till årsdagen för den största massakern på judar sedan Förintelsen, spreds det återigen judehat. En talare vid namn Mahmoud El-Kayed menade att det ligger i judars DNA att vilja döda. Om rörelsen verkligen hade brytt sig om att motverka antisemitism hade de avbrutit mannen. Det gjorde de inte.
Palestinarörelsen är inte som andra politiska rörelser. Efter att en journalist på Sydsvenskan avslöjat antisemitiska slagord på arabiska, åkte flertalet aktivister till hennes privata bostad och demonstrerade. LSFP behandlar också journalister på ett oseriöst sätt. Under en demonstration den 7 oktober vägrade de att svara på frågor från Lundagårds reporter. I stället valde man att följa efter journalisten. LSFP agerande har sitt ursprung i att Lundagård valde att publicera min första krönika. Det är svårt att ta rörelsen på allvar om de varken tål granskning eller kritik.
Avslutningvis vill jag uppmana den majoritet av studenter som egentligen håller med mig, att vara medvetna om att de flesta faktiskt kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi är fler. Anledningen till att det inte alltid känns så är för att radikala aktivister alltid låter högst. Var inte rädda för aktivisternas metoder. Våga ta striden. Judehatet har ingen plats i Lund.
