Vintertiden är här. Äntligen kan vi mysa med Luuk, Lindström och höstens höjdpunkt – Tegnell. Budgetens (säkerligen) jätteviktiga punkter och techbolagens spioneri manar dock inte till ro. Lundagårds kulturkrönikör Marius Lyckå sammanfattar oktober månad.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Den folkkäre byråkraten
I fredags började den nya säsongen av ”På spåret” och som vi har längtat. Det mesta är sig likt. Vi har dressinen och första klass, Luuk och Lindström är programledare och deltagarna är som vanligt en blandning av komiker och journalister. Med ett stort undantag – före detta statsepidemiologen och coronakändisen Anders Tegnell! Ett deltagande som fångar något med både Sverige och tidsandan. Det är inte många länder där en statstjänsteman i underhållnings-tv hade gått hem. Men vi svenskar älskar ju vår offentliga förvaltning. Om det är någonstans resan från torr byråkrat till folkkär tv-personlighet är möjlig så är det just i vårt avlånga land. Dessutom är Tegnells deltagande ett tecken på att det våras efter pandemin. Corona är nu så långt i backspegeln att personer som uteslutande förknippas med denna traumatiska upplevelse har fått ett nostalgins skimmer över sig. Att se Tegnell är inte längre en påminnelse om att vi inte får gå på föreläsningar och att baren stänger klockan åtta. I stället förknippar vi honom med kunskap och trygghet. Hans sura miner låter oss självgott tänka på hur smarta vi var som inte sysslade med lockdowns som alla andra. Pandemin är verkligen slut, både faktiskt och psykologiskt, när vi gläds av att se Tegnell i lägerelds-tv.
Budgetförvirring
Nu har höstbudgeten kommit! Eller nja, efter lite googlande förstår jag att det har kommit en budgetproposition som det ska beslutas om först i slutet av november. Politikintresserade känner nog att de ska ha en take, men ärligt talat: Hur många av oss är ens i närheten att ha koll på statsfinanserna? Dessutom har vi det finanspolitiska ramverket. Inte nog med att man ska ha åsikter om budgeten, man ska även ha åsikter om de regler som styr budgeten. Överskottsmålet, alltså att den svenska staten ska tjäna mer än den spenderar, är slopat. 35 år av skuldsanering är slut. Alla partier förutom V och MP har enats om ett balansmål, vi ska varken låna eller amortera. 25 miljarder extra för politikerna att leka med. Det är åtminstone en förändring som vi dödliga (läs: inte ekonomer) begriper! I konflikten kring huruvida staten ska spendera mer eller mindre har också nya, rätt intressanta ”block” formats. V, MP, vänstersossar, KD och Svenskt näringsliv vill se en ökad statsskuld och större investeringar, medan sossarnas ledning och moderaterna vill se en mer försiktig politik. Det ska bli spännande att se om dessa oväntade allianser rör om i grytan under den kommande valrörelsen. Intriger kan jag åtminstone förstå.
Mobilen lyssnar
Vi har alla varit med om det. Man pratar med en kompis om att ens gamla stavmixer luktar alldeles för mycket av bränd plast för att det ska kännas tryggt att använda den. Och vips! Nästa gång man är inne på mobilen får man reklam för Bosch nya stavmixer. Lyssnar mobilen på mig? I årets upplaga av rapporten ”Svenskarna och internet” publiceras en hel drös med statistik om svenskarnas internet- och mediekonsumtion. Som varje år är rapporten en guldgruva för journalister med idétorka och artiklarna om statistiken sköljer över en som en flod. Mest uppmärksammad är uppgiften om att 6 av 10 svenskar tror att mobilen lyssnar på dem i marknadsföringssyfte. Medierna är rörande överens. Vi 6 av 10 svenskar som tror att mobilen lyssnar har fel. Argumenten är många. Det står ju i användarvillkoren att de inte spelar in. Inga seriösa källor har rapporterat om inspelningar. Det är precis vad man hade sagt om man faktiskt spelade in, tänker jag. Kanske stämmer det att våra mobiler inte lyssnar i smyg. Egentligen har väl techbolagen så mycket information om oss att de inte behöver spionera för att skräddarsy reklamen läskigt bra. Men det känns ju bara ännu mer dystopiskt. För egen del har misstankarna om smyglyssnandet inte släppt än.
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 7 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
