Ingen student kommer helt undan sina deadlines. Varken i akademin eller i privatlivet. Men några undantag kanske trots allt finns, skriver Lundagårds redaktör Isak Aho Nyman i ledaren till Lundagård nummer 8 2024.
Studentens val, slutdatum och målsättningar är oändliga. Vi ska lista ut vad vi vill göra med resten av vår tid på jorden. Vi ska lista ut vilka vi är och kanske vilka vi vill vara med. Samtidigt ska vi hålla ett fokus på att nå de akademiska målen som krävs för att, förhoppningsvis, säkra en anställning i framtiden. Och allt detta ska ske på tid, hållas inom deadline.
I CSN:s rapport ”Studerandes hälsa 2020” har nästan en tredjedel av de tillfrågade heltidsstudenterna svarat att de påverkas negativt av kraven att prestera i sina studier som omgivningen ställer på dem. När samma undersökning gjordes 2017 var det ”bara” ungefär var tionde. Hela 43 procent av de tillfrågade heltidsstudenterna svarade att de påverkades negativt av sina egna prestationskrav. Även där hade siffran ökat rejält från de 19 procent som var värdet 2017.
Det är inte svårt att applicera logiken vi lär oss i akademin på den, ofta mycket mindre logiska, verklighet vi lever i. Även om det känns som att du måste förbättra dig själv och bli ditt bästa jag just nu, finns det sällan en deadline för just de processerna. I stället tvingas vi leva med våra beslut, våra misstag och våra framgångar så gott vi kan. Livet får anpassas därefter.
När jag ser siffrorna i CSN:s rapport kommer jag osökt att tänka på en scen ur Greta Gerwigs Lady Bird (2017). Lady Bird, eller Christine som hon egentligen heter, står med sin mamma i en second hand-butik och letar efter en balklänning. Efter att ha anmärkt på att klänningen inte passar ordentligt säger mamman: ”Jag vill bara att du ska vara den bästa versionen av dig själv.” Christine tittar på henne och svarar: ”Men det här kanske är den bästa versionen av mig?”
Att vi sätter en press på oss själva att möta deadlines, och att göra det på rätt sätt, är såklart helt naturligt. Rent krasst är det en av grundvalarna för både akademin och samhället i stort. Men att låta samma tänkande sippra in i hur vi ser på oss själva kan snabbt bli farligt. Vi riskerar då att tappa kontakten med att vi trots allt är personer, skeva som vi är, som inte kan passas in i en standardiserad betygsmatris. I stället får vi gå med på att det ser ut som det gör, och göra det bästa av det vi har. Kanske finns lösningen i att följa sina rutiner och deadlines ännu striktare, kanske finns den i att förkasta dem helt.
Det verkar – tyvärr – inte finnas några enkla lösningar. Att lista ut vilka anpassningar som behöver göras när, och hur allt ska passa samman, är det som tar ett helt liv att lära sig. Sätt inte ett slutdatum på just den processen.
Här kan du läsa hela tidningen i digitalt format!
