Lundastudenten Siri Ankarfors började engagera sig för klimatet i Scouterna. I november åkte hon med den svenska delegationen till FN:s klimatmöte COP29 i Baku.
– Vi var i arenan nästan dygnet runt. Man såg inte solljus och när man var ute luktade det olja överallt, berättar Siri Ankarfors.
Siri möter oss på stadsbiblioteket i Lund med ett glatt leende och ett fast handslag. Att det bara är dagar sedan hon kom hem från klimatmötet COP29 i Azerbadjans huvudstad Baku märks inte på hennes energinivå – tvärtom.
På COP29 samlas alla FN:s medlemsländer i två veckor för att enas om en gemensam klimatpolitik. För att förstå hur Siri hamnade där får vi backa bandet till när hon var tio år och tittade på Lilla Aktuellt. Där såg hon ett reportage från Scouternas internationella världsläger ”World Scout Jamboree”. Det gjorde ett stort intryck.
– Det här är ju skitcoolt och man kan få en massa internationella kompisar. Det här vill jag också göra, säger hon.
När Siri blev äldre blev scoutrörelsen en plattform för hennes klimatengagemang. Hon har hållit i hållbarhetsutbildningar för yngre scouter och för tre år sedan åkte hon med Scouterna som observatör på COP26 i Glasgow. Som observatör får man bara gå på de öppna förhandlingarna, där även media får komma in. För att få gå på de stängda förhandlingarna måste man vara mötesdeltagare, som Siri var på årets möte.
Siri beskriver COP29 som ett ordnat kaos. På mötet, som hålls i en stor fotbollsarena, pågår det massor av förhandlingar samtidigt.
– Folk sitter på heltäckningsmattan med kaffe i pappersmuggar och har jätteviktiga möten på golvet, för att det inte finns någon annanstans att vara.
Olika aktörer, till exempel Svenskt Näringsliv och Nordiska ministerrådet, har paviljonger där de anordnar panelsamtal, mottagningar och föreläsningar. Men även demonstrationer är en del av mötet.
– En gång kom det 30 personer gåendes med en stor orm och ropade ”weed out the snakes, weed out the snakes”, som en manifestation mot att det fanns oljelobbyister på mötet.
Senare samma dag gick två av statstjänstemännen och nynnade på aktivisternas ramsa. Siri imiterar en av tjänstemännen:
– ”Åh, den var så catchy”.
Många av statstjänstemännen har sina rötter i klimatrörelsen. Själv är hon utvald av Landsorganisation för Sveriges ungdomsföreningar (LSU) för att representera det unga svenska civilsamhället. LSU är en paraplyorganisation för ungefär 80 ungdomsföreningar i Sverige, bland andra Scouterna, som skickar ungdomsrepresentanter till olika politiska toppmöten från medlemsorganisationerna. Utöver det bestod den svenska delegationen till största delen av forskare, politiker och tjänstemän.
Det märks att Scouterna ligger Siri varmt om hjärtat. Under samtalet återkommer hon flera gånger till värderingarna som rörelsen bygger på – att man ska se sig själv som en världsmedborgare och göra något för sitt lokala community. Det kan vara alltifrån att anordna en ”klädswap” till att driva ett soppkök med matsvinn från lokala mataffärer.
– Scouterna är väldigt ”learning by doing”. Man kastas in i olika sammanhang där man inte alls är bekväm.
Oavsett om det handlar om att sova i vindskydd i tio minusgrader eller att åka på läger i Bosnien-Hercegovina så växer ens självförtroende.
Att det blev just klimatfrågan som Siri engagerar sig i beror på flera saker.
– Jag brukar säga att det beror på att mina föräldrar är skogsägare och att jag har varit med och hjälpt till i skogen sedan jag var liten. Att jag har sett träd dö på grund av granbarkborrar – och hur det har kommit fler granbarkborrar när det blivit varmare. Men framför allt handlar det om att växa upp i vår generation.
Förhandlingarna på COP29 drog ofta ut på tiden och fortsatte långt in på småtimmarna. I snitt fick man fem timmar sömn per natt.
– Vi var i arenan nästan dygnet runt. Man såg inte solljus och när man var ute luktade det olja överallt, säger Siri och tillägger:
– Jag hade mina svaga moments när jag gick till delegationen med massa frågor: Hur ska jag lägga upp min tid? Hur brukar det gå till? Vad gör jag ens här?
Då fick hon mycket pepp. En av tjänstemännen sade att det fanns ett värde bara av att hon var där, eftersom klimatkrisen riskerar att bara bli punkter, texter och formuleringar inne på mötet. Hon blir en påminnelse om världen utanför och det klimatengagemang som de själva har haft.
– När, som de sa, de var ”unga idealister”.
Man vill kunna stå på barrikaderna och skrika: Gör någonting då, gör det nu!
Siri berättar att det var jobbigt att inse hur svårt det är att komma överens i förhandlingarna.
– Man vill kunna stå på barrikaderna och skrika: Gör någonting då, gör det nu! Och sedan förstår man att folk försöker, men att systemet är konsensusbaserat, och då kan man inte alltid ”göra någonting nu”.
Mötet var polariserat från början, menar Siri. Den stora frågan på COP29 var klimatfinansiering. Sedan 2009 har de rika länderna – bland andra USA, flera EU-länder och Kanada – tillsammans gett 100 miljarder dollar om året till fattiga länder som är extra utsatta för klimatförändringarna. På årets COP-möte skulle siffran omförhandlas. Från de fattiga länderna – bland annat Indien, många länder i Afrika och små ö-nationer – var signalen tydlig: Läget är akut.
Siri förklarar att länderna i behov av finansiering inte ville förhandla om något innan de fått en siffra på hur stor klimatfinansieringen skulle bli. Samtidigt ville länderna som varit med och bidragit inte förhandla om en summa innan man kommit överens om vilka som skulle vara med och betala. Värdlandet Azerbadjan, som är en stor oljenation, gjorde inget för att medla mellan de två lägren utan spädde bara på polariseringen.
– En av Azerbadjans representanter sade till exempel att olja ”luktar pengar” och är en gåva från Gud, säger Siri och konstaterar:
– Det går inte långsamt för att folk inte bryr sig. Folk i den svenska delegationen lade sin själ i förhandlingarna och jobbade dag och natt.
Eller som huvudförhandlaren uttryckte det:
– ”Vi är inte här för att sova”.
Trots att mötesdeltagarna jobbar hårt så märks det att de bara är människor, konstaterar Siri. Basbehov som inte tillfredsställs gör sig påminda. Inne på arenan kostade en kaffe 120 kronor.
– Det var några – inga namn nämnda – som startade världens operation för att smuggla in en kaffebryggare i delegationsrummet.
Som tur är för mötesdeltagarna gick kaffeplanerna i lås.
I framtiden vill Siri arbeta internationellt på något sätt. Jobb på FN eller en ambassad står högt upp på listan. Men först ska hon läsa klart sin kandidat i utvecklingsstudier i Lund. Fokuset de närmsta dagarna blir dock att vara med och ro i land Hallandsspexet där hon är en av regissörerna.
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 8 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
