När fyrverkerierna smäller på tolvslaget är det lätt att, stärkt av stundens allvar, åta sig att helt ändra sitt livs riktning. Men när krutet lagt sig och solen gått upp igen är de där löftena sällan lika övertygande.
Nattugglans motstånd
Varje årsskifte är det dags: Jag ska ta makt över sömnen, denna hälsans heliga graal. Med regelbundna sovvanor ska alla mina problem lösas. Löftet bryts lagom till tjugondag knut, med ursäkten att morgonmänniskans välde inte utgör något annat än en djup orättvisa mot alla oss vars synapser blixtrar som mest efter midnatt. Nattugglandet är mitt motstånd.
Fly in i serierna
Slaget om skärmtiden är förlorat, som student är jag klistrad till digitala pdf:er. Men i år ska det åtminstone bli slut på det huvudlösa serie-tittandet om kvällarna. I stället ska böcker läsas och språkkunskaper dammas av. Det är en fåfäng tanke. Kan redan se hur jag på soffan erkänner mig besegrad och myser i vardagseskapismen som strömningstjänsterna erbjuder.
Studiespiralen
Säg aldrig aldrig, men efter varje mörk november och stressig december gör jag det ändå. Aldrig igen ska traven av kursböcker med ofullständiga anteckningar växa tills seminariet gör sig påmint och det är med andan i halsen som ögonen flyger över sidorna. Dessvärre tycks det vara en naturlag. Life happens, oavsett studiebörda. Men visst är ambitionen god.
Andrea von Essen
Köpstopp: böcker
Att läsa böcker och att köpa böcker är två helt olika saker. I skrivande stund har jag dock nästan lika många olästa böcker på mina hyllor som lästa. Någon måtta får det vara. Nu får jag faktiskt lov att läsa klart de böcker jag redan har, innan jag köper nya. Fast tänk om man får ett presentkort på Akademibokhandeln i julklapp? Det vore ju oartigt att låta det förfalla.
Slut på studentlivet
I januari tar jag examen och flyttar från Lund. Då blir jag en ex-student, en före detta student – en icke-student. Alla har stött på någon gammal Lundalumn som vägrar sluta tjata om sina glansdagar vid universitetet. Det ska inte bli jag. Oddsen för att jag i ett ögonblick av nostalgisk svaghet försöker lära min nya umgängeskrets ”Jesus lever” är dock pinsamt låga.
Ny musiksmak
Någon mer än bara jag som har haft ungefär – läs: exakt – samma artister i topp-fem-listan på Spotify Wrapped de senaste åren? Nu får det vara nog med att sätta samma gamla spellista på tvångsmässig repeat. Fast vem försöker jag egentligen att lura? Den 2 januari har jag bergis hemfallit åt tryggheten i Bruce Springsteens varma armar igen.
Erik Lindberg
Lämna Linkedin
Förut var det finnklämmarvideos, nu är det Linkedin. Det beckmörka hål där nyfikenhet möter avsky. Men nu får det vara slut på att läsa de tunnaste av tankeväckande frågor och självtjänande hejarop. Även om jag älskar att få utlopp för mitt hat där. Och fortfarande lever på hoppet om att ett av de autogenererade meddelandena till sist ska vara ett jobberbjudande…
D-orden
Det enda som är värre än när ”de” och ”dem” används felaktigt är när folk hävdar att ”dom” är lösningen på problemet. Men jag är trött på att i tysthet kämpa vid Björn Ranelids sida. Det är dags att kliva ner från min höga språkriktighetshäst och bejaka att språket förändras. Kör hårt Lena på Språkrådet, låt 2025 bli dom-reformens år! Jag lovar att inte bry mig.
Inflation av rutiner
Nytt år, nya vanor. Det är hög tid att äntligen bli kvitt vardagsstressen. På riktigt denna gång. Inga milslånga att göra-listor eller dansande på deadlines. Morgonyoga och kvällste är dock givet. Kanske en varm dusch och ett kallbad för bibehållet lugn. Med sisådär tio nya rutiner att klämma in på dagsschemat löser det sig nog.
Ella Kettula
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 8 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
