Att få glömma är en fundamental egenskap för människors utveckling, trots det låter vi techbolag styra vad vi minns, skriver Lundagårds politiska krönikör Smilla Lindblom.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Ny teknik har utan tvekan förändrat vårt samhälle på djupet och gett oss möjligheter som tidigare generationer inte ens kunnat föreställa sig. Samtidigt har glömskan gått från att vara en naturlig process till en bristvara. Återblicksfunktioner och den oändliga lagringen av statusuppdateringar, kommentar och bilder har lett till att vi går miste om mänskliga privilegier.
Forskarna Paul Frankland och Blake Richards skriver i rapporten ”The persistence and transience of memory”, publicerad i Neuron, att glömska inte bara är ett biologiskt fenomen – det är en grundläggande funktion för vår förmåga att fokusera på sådant som faktiskt är viktigt.
I en intervju med Time påpekar Richards att hjärnans förmåga att navigera och fatta beslut försvåras när vi ständigt konfronteras med motstridiga minnen. Här finns en tydlig konflikt mellan teknikens kapacitet och människans begränsningar.
I ett konsumtions- och höghastighetssamhälle där allt maximeras, måste vi sätta rätten till mänskliga privilegier först och ifrågasätta var gränsen för teknikens utrymme går. För det är inte bara människans navigeringsförmåga som brister.
Besluten om hur data samlas in, sparas och används fattas av globala techföretag som står utom demokratisk insyn. Att få glömma är en fundamental egenskap för människors utveckling, trots det låter vi teknikjättar diktera villkoren för våra minnen. Det är en fråga om integritet, men också om hälsa.
Vi vet med säkerhet att samhällets tempo är en stor bidragande faktor till psykisk ohälsa och stress hos studenter. I detta ingår per automatik det oändliga scrollandet på sociala medier.
Teknikens förmåga att ge oss ett alltför retroaktivt fokus är direkt skadligt – vi kan inte leva i nuet. Att upprepade gånger bli påmind om vad som hände innan studierna tog fart komplicerar förmågan att njuta av det som händer. Techbolagens bristande hänsyn till mänsklig integritet och hälsa hindrar studietiden att vara det den är ämnad för: Frihet, utveckling och gemenskap.
Digitala fotspår är inget nytt, men i ett samhälle som prisar innovation måste vi förstå att utan balans mellan verklighet och teknik, riskerar vi förlora mänskliga egenskaper. Teknisk utveckling må underlätta för människor, men det ska inte ske på villkoret att mänskliga privilegier såsom beslutsfattning, integritet och hälsa tinar bort. Det är dags att se över det utrymme, bidrag och bristande gränser vi ger techbolagen. Plattformar ska utformas i respekt för människors rätt till nutid – och till glömska.
