Säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholms avgång bevisar att inte ens slarviga killar går säkra i dagens medieklimat. Lundagårds kulturkrönikör Felix Perklev utforskar det snubbiga slarvets rötter – och dess ödesdigra konsekvenser.
Detta är en krönika. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.En telefon på Ungerns ambassad, ett anteckningsblock på Sveriges radio och känsliga dokument på en kursgård. Den före detta säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm hann glömma många viktiga saker på många viktiga platser, innan Ulf Kristersson till slut gav honom sparken.
När alla skrattar åt vår hopplösa säkerhetsrådgivare fnissar jag konstlat med. Inom mig växer dock ångesten. Landerholm är nämligen inte ett undantag, tvärtom. Han är ett typexempel på den åkomma som ofta återfinns i det manliga släktet: snubbslarvet. Egenskapen kännetecknas av en osympatisk blandning av tillbakalutad optimism och nonchalans – föreställningen om att någon annan håller koll på deadlines, att det alltid finns en penna att låna och att vaktmästarens kvarglömtlåda är en osviklig samhällsinstitution.
Det står klart att alla snubbslarvare är just snubbar. Tidiga skillnader i sociala förväntningar på män respektive kvinnor banar nämligen vägen för killar med en slapp inställning. När klassens tjejer blev utskällda för sin vårdslöshet och oordning bemöttes vi av moderliga leenden och himlande ögon från våra mellanstadielärare.
Jag är ofta fem minuter sen till grupparbeten med fyra ambitiösa tjejer. Efter några halvhjärtade ursäkter ber jag någon om en laddare och börjar gunga på stolen.
En rapport från Skolverket från 2024 visar också att tjejer är mer stressade i skolan. Panelen i UR:s program Svåra frågor menar att det kan bero på att de tidigt förväntas ta mer ansvar.
– Under grupparbeten, när saker och ting ska sammanställas, är det inte sällan så att flickorna i gruppen tar huvudansvaret, säger läraren Sanna Mac Donald.
Beskrivningen ligger tyvärr inte långt från mitt universitetsliv. Jag är ofta fem minuter sen till grupparbeten med fyra ambitiösa tjejer. Efter några halvhjärtade ursäkter ber jag någon om en laddare och börjar gunga på stolen. En liten stund efter att jag – först ut genom dörren – lämnar grupprummet, får jag ett meddelande: ”Du glömde din dator :)”.
Till följd av omgivningens stora tålamod är vår handstil oläslig och våra väskor fungerar som kompostkärl för hopknycklade åhörarkopior. Kvarglömda mobiler är en del av vardagen – de tenderar ju att hitta tillbaka till sin ägare genom andra människors goda vilja.
Slarvskandalen kring Landerholm bevisar flera saker. Den visar att det går att klättra hela vägen till samhällets toppositioner som slarvig snubbe. En kompetent omgivning av (kvinnliga) medarbetare räcker för att täcka de administrativa luckorna i en tveksam begåvning. Skandalen visar samtidigt att det finns en gräns för hur mycket en disträ lirare får slarva, innan någon säger ifrån. Att den gränsen verkar gå när rikets säkerhet äventyras får tyvärr mig att pusta ut, luta mig tillbaka och börja gunga på stolen.
