När populistiska politiker vill ha ett finger med i det akademiska spelet är det dags att skilja universiteten från staten. Det menar Lundagårds politiska krönikör Rebecca Skogsgårdh.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
I januari rapporterade Ekot att regeringen ska utreda om högskolor och universitet bör sluta vara statliga myndigheter. Syftet är att se över ifall detta kan stärka den akademiska friheten.
Utredningen är både välkommen och tidsenlig. I en värld där högerextrema krafter verkar för att använda universiteten som sina propagandaapparater, behöver lärosätena skyddas.
Att vara en statlig myndighet innebär att man har i uppgift att genomföra de beslut som riksdag och regering fattar. Detta är logiskt i fall som med Skatteverket, Försäkringskassan och Trafikverket.
Högskolorna, emellertid, fyller ett annat syfte. Som institutioner för forskning och utbildning ska universiteten ha utrymme att ifrågasätta och påverka även sådant som går emot regeringen. En roll som rimmar illa med att samtidigt vara i beroendeställning till dem.
Visserligen har universitet och högskolor redan särskilda regler som i vissa delar innebär en högre grad av självbestämmande än andra myndigheter. Ännu mer autonoma hade de dock blivit om de övergått till att vara stiftelser. En stiftelse har friheten att på egen hand styra och organisera sin interna struktur och beslutsfattande processer. Styrelsen för en stiftelse har stor frihet att fatta beslut baserat på stiftelsens specifika mål och prioriteringar. Myndigheter, å andra sidan, är ofta underkastade politisk kontroll och måste följa regler för intern styrning som kan vara mer formaliserade och reglerade.
Rätten till fri utbildning är fortfarande tryggad eftersom stiftelsehögskolor får anslag på samma sätt som statliga lärosäten. Även offentlighetsprincipen går säker då man utvidgat begreppet ”myndighet”, så att rätten att ta del av allmänna handlingar kan gälla även vissa andra organ, till exempel icke-statligt ägda lärosäten.
I höstas skrev jag att Sverigedemokraterna (SD) är det största hotet mot den fria akademin i Sverige. Ett stiftelsestyrt universitet blir mindre sårbart mot att populistiska ideologier tränger sig in, eftersom stiftelser inte är bundna av politiska intressen på samma sätt som en statlig myndighet. Detta innebär att forskare och utbildare kan verka utan att oroas för att deras arbete ska bli politiskt motiverat eller censurerat.
Att separera universiteten från staten skulle alltså rädda oss från att behöva gå SD:s ärenden – lika mycket som det skulle bespara oss deras anklagelser. I ett läge där högerpopulistiska partier har blivit det nya normala vore det tryggt om universiteten fick förvalta sig själva. Jag är helt övertygad om att åtminstone Lunds universitet skulle göra ett lika bra jobb med detta, som de gör med att utbilda oss studenter.
