Film, underhållning och distraktion har aldrig varit så lättillgängliga som de är i dag. Just därför är biograferna viktigare än någonsin, skriver Lundagårds kulturkrönikör Hampus Ågren.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Vi lever i distraktionernas och den konstanta stimulansens tidsålder. Det är sen gammalt. Och med ”sen gammalt” menar jag egentligen ”sen ungefär några minuter tillbaka”, eftersom nyhetstempot idag är så pass upptrappat att spaningar och argument inte kan behålla sin plats i det kollektiva medvetandet i mer än några ögonblick innan de anses vara förlegade. Innan sprillans nya debatter, spaningar och argument har tagit deras plats.
Detta hiskeliga tempo medför problem, främst bland dem att vår koncentrationsförmåga urholkas och ersätts av ständig digital stimulans. I en välargumenterad krönika hävdade Marius Lyckå nyligen att det var kört: ”Kampen mot skärmdvalan går inte att vinna”. Jag nickade medan jag läste krönikan, höll med om det mesta som skrevs och utbrast sedan i ett ljudligt ”NEJ!”. Kört tror jag inte att det är, kampen går visst att vinna. För även om människan ofta hänfaller åt sina drifter, är vi likafullt vassa på att bygga institutioner som håller samma drifter i schack.
Här kommer biograferna in i bilden. I helgen såg jag Brutalisten, en bra film med den utmärkande egenskapen att den är 3 timmar och 34 minuter (!) lång. Gudskelov var det en kvarts paus i mitten, men faktum kvarstår: jag hade aldrig tagit mig igenom hela filmen utan att distraheras eller kolla mobilen om jag hade tittat på den hemma. Men nu kollade jag på bio, och jag njöt (och förfasades) av dramat hela vägen igenom.
Ett vanligt feltänk i dag är att det är individen som ska lösa kollektiva problem. Allas sjunkande koncentrationsförmåga är ett problem skapat av en grupp, främst i form av ägare av och anställda på stora teknologiföretag. Lösningen måste därför också vara kollektiv, och här tror jag att biograferna kan spela en viktig roll. När man går på bio tvingas man inte bara koncentrera sig över tid, man ingår även i en samling människor med liknande intressen som en själv. Det är alltså en institution som motverkar skärmdvala, men också en möjlig grogrund för en rörelse med samma mål.
För att biograferna ska kunna konkurrera om vår allt mer belägrade uppmärksamhet krävs satsningar som gör biotittande mer tillgängligt och attraktivt. Det slogs fast i den statliga filmutredningen som presenterades nyligen, där även förslag om starkare filmstöd och lägre moms på biobiljetter lades fram. Om förslagen implementeras är det ett steg i rätt riktning. Ett annat sådant steg är öppnandet av Filmhuset Kino som gick av stapeln i helgen, där de gamla lokalerna har kompletterats med två nya salonger, en storslagen foajé och en restaurang. De kommande månaderna kommer jag att spendera merparten av min vakna tid på Kino, och jag hoppas att vi ses där. För att kolla film tillsammans, men också för att ta en öl i restaurangen och diskutera hur vi tillsammans kan ta kampen mot skärmdvalan.
