Vissa normer mår bra av att ifrågasättas, men visst finns det också de som man gärna håller fast vid? Lundagårds kulturredaktion har sammanställt sina exempel på normer som aldrig borde förändras, oavsett hur mycket de ifrågasätts.
Soldyrkandet
Principen är inpräntad i folksjälen: Solen skiner och alla ska rusa ut, oavsett månad eller humör. Det är bland det vackraste vi har – en glädjens massrörelse i det vackra vädret. I solsken försvinner vinterdepression och sorg – solbrillor dyker upp på gator och torg. Bryter du normen, bryter du bara ner din kropp – gå ut och få din dos D-vitamin.
Skoförbudet
Snuskigt med skor! Mer smuts än du tror lurar under sulan, bajsbakterier bland annat som inte syns. ”Det är helt lugnt att ha skorna på”, säger du för att vara reko, och kompisarna klampar in. Mysstämningen sjunker snabbt när smuts och grus sprids på golvet. Låt oss bevara den svenska skofria normen. Offra outfiten och ”ta av dig skorna”, som Povel Ramel sa.
Den akademiska kvarten
Vår favoritkvart – ett oundvikligt inslag för en tidsoptimist som mig. Genom att sikta på prickprick, kommer jag aldrig för sent till föreläsningen. Råkar du pricka klockslaget är ingen skada skedd. Under femton minuter en kvart hinner du köpa kaffe och komma ikapp kompissnacket. Dessutom gäller dubbelkvart från klockan 18 – din tidspessimist!
Molly Fornell
En rak höger
I rulltrappor, på trottoarer och i gångtunnlar – vi går till höger. Det är en av de mest grundläggande normerna för smidig rörelse i samhället, och ändå finns det alltid någon som envisas med att gå (eller stå) mot strömmen. Kanske har de bott för länge utomlands? Kanske saknar de skam i kroppen? Oavsett vilket, vi andra vet: Håll höger!
Bordsfascism
Fascism är rätt dåligt – förutom vid matbordet. Ingen vill se dig smaska, prata med mat i munnen eller – Gud förbjude – slicka kniven. Bordsskick handlar inte om snobberi, det handlar om att visa respekt för både maten och sällskapet. Inget är väl lika heligt som att dela en måltid ihop? Det visste både salig Magdalena Ribbing och Jesus Kristus.
Mikrostäd
Ett ställe som genomgår en total moralisk förflackning är mikrorummet på Lux. Jag vill inte behöva torka upp din smaklösa linsgryta eller potatis- och purjolökssoppa. Det är mikrovågsugnar vi alla solidariskt ska dela på, inte biologiska vapenkammare. Ingen vill öppna luckan och mötas av en sörja som ser ut att ha egen vilja och syrebehov.
Vera Svahn
Vem tror du att du är?
Att offentligt deklarera sin kärlek för jantelagens alla tio kommenderingar är att ta i. Men den sjätte, ”du skall inte tro att du är förmer än vi”, är svår att inte vurma för. Naturligtvis får man känna stolthet över eventuella framgångar, men sitt ner i båten. Högmod är en dödssynd, och framförallt irriterande. (Note to self, Lundagårds kulturredaktion?)
Det stadiga handslaget
Handskakningen, en strålande hälsningsgest. Kort och bestämt som ett tecken på respekt. Slappt och utan ögonkontakt som ett tecken på avsky (alternativt ett bevis på bristande karaktär). Långt och ömt, eller entusiastiskt skakande. Det finns så många möjligheter. Och ganska rart egentligen – främlingar möts och instinktivt vill vi hålla hand.
Tyst i trafiken
Plötsligt händer det. På ett tåg, en buss, en tunnelbana eller en spårvagn. Det stilla sorlet rivs upp av att någon scrollar genom apparnas flöde av korta klipp – på full volym! Denna gränslösa nonchalans som förorenar ljudbilden, man tappar ju hakan! Samtidigt sitter alla andra lydigt inrättade i ledet och stirrar på sin skärm med hörlurar på, som man bör.
Andrea von Essen
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 2 2025.
