I USA stryps forskning om mångfald, i Ungern hotas självständiga universitet och i Indien censurerar forskare sig själva. Den akademiska friheten sägs vara under attack världen över, och så även i Sverige, men vad innebär egentligen akademisk frihet och vilka hot står den inför?
I dag vittnar många forskare om ett svårare akademiskt klimat. I USA motarbetar Trumpadministrationen utbildningar med fokus på mångfald, rättvisa och inkludering. I Indien har politiseringen av universiteten blivit så pass stor att forskare avstår från att publicera sin forskning. Och inom EU, där akademisk frihet länge setts som en självklarhet, har Ungern steg för steg nedmonterat såväl forskares som hela lärosätens frihet.
Det finns ett tydligt samband: Med demokratisk tillbakagång kommer minskad frihet för akademin. Det berättar Tim Ekberg, stabsråd och före detta planeringschef vid Lunds universitet.
– Autokratin börjar flytta fram sina positioner genom att först hoppa på media, domstolar och sedan akademin.
Men vad är egentligen akademisk frihet? Det handlar om två saker, förklarar Tim Ekberg.
- Att forskare fritt får välja vad de studerar.
- Att universiteten får styra sin verksamhet utan politisk inblandning.
I Sverige är denna frihet inskriven i högskolelagen. I princip kan forskare studera vad de vill, så länge de använder vetenskapliga metoder och följer lagen – men i praktiken ser det annorlunda ut. Forskningen i Sverige styrs i själva verket till stor del – och det genom pengar.
– Under 20 års tid har regeringen i allt större utsträckning styrt var forskningspengarna ska gå och ju mer man styr ju mindre utrymme för egna val hos forskare, menar Tim Ekberg.
Samtidigt finns en balansgång mellan politisk styrning och demokratins grundprinciper. I en parlamentarisk demokrati är det trots allt folkvalda som väljer vilka områden de vill prioritera. Till exempel satsar nuvarande regering på forskning om psykisk hälsa och kvinnors sjukdomar.
– Lever vi i en demokrati där folkvalda väljer att satsa pengar på en viss sektor är det inte orimligt att politiken har ett inflytande över hur pengarna används. Risken blir att den politiska styrningen går över till något mer hotfullt, säger Tim Ekberg.
I dag anser många lärare och forskare att denna risk blivit verklighet. Forskare i Sverige vittnar om hur deras autonomi urholkas – inte bara av politisk styrning och riktad finansiering, utan också av cancelkultur och lågt tak inom akademin – men vari ligger det största hotet?
En rapport från Universitetskanslersämbetet visar att mindre än en procent av de tillfrågade upplever cancelkultur som det stora problemet, medan nästan 60 procent pekar på riktad finansiering och politisk styrning som de huvudsakliga hoten.
– Cancelkulturen är ett så pass litet problem att vi inte bör lägga vårt fokus där. Politisk styrning är huvudproblemet, konstaterar Tim Ekberg.
Men hotet kan också komma inifrån. Fyra av tio forskare i Sverige uppger att de utsatts för hot och trakasserier för sin forskning. Det visar en kartläggning gjord av Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf).
– Man har sett att forskare som upplever hat ändrar sina beteenden och undviker vissa områden. Det är såklart en farlig utveckling och ett stort hot mot den akademiska friheten, säger Tim Ekberg.
Mest utsatta är forskare inom genus, klimat och könsidentitet. Kvinnor drabbas i också högre grad än män. Och hotet – det kommer inifrån, från studenter och kollegor.
– Det är svårt att hantera när ens kollegor hugger en i ryggen eller när studenterna försöker ta över vissa moment.
Oavsett var hotet kommer ifrån ser utvecklingen mörk ut. I världen har autokratin vind i seglen och samhällsdebatten är målad i svart och vitt, menar Tim Ekberg. Han pekar på akademins nya men viktiga roll i detta: att ta hand om demokratin, att ge studenter verktyg för att mötas och hantera olika åsikter. Trots att det är en lång väg att gå är han hoppfull, om än något drastisk.
– Om vi inte tar ihjäl oss i en stor smäll kommer den akademiska friheten att komma tillbaka.
