Lundagårds Ebba Westerlund var på plats när Stefan Löfven, Farah Abadi och Olof Lundh intog Studentaftons scen för en kväll präglad av både humor och allvar.
Inne i universitetsaulan möts jag av en förväntansfull stämning och en salig blandning frackar och jeans. Det känns helt rätt – det känns som Studentafton. Förmannen Simon Bernstone hälsar oss välkomna och förklarar att det är dags för en halvtidsutvärdering av decenniet. Moderator Christopher Garplind och kvällens gäster, tidigare stadsministern Stefan Löfven, mediaprofilen Farah Abadi och sportjournalisten Olof Lundh, slår sig ner längst fram.
– Får vi plats här? frågar Farah Abadi om den röda soffan.
Det får de, men visst ser det lite trångt ut. Christopher Garplind inleder med att skoja om det ”glada 20-talet” präglat av pandemi, barn som skjuter varandra och en omvald Donald Trump. Hans lättsamma och humorfyllda ton präglar kvällen. Vid ett tillfälle får Stefan Löfven påminna honom om att han var statsminister till 2021 och inte 2022, men det skojar Christopher Garplind bort.
Stefan Löfven berättar att pandemin och ovissheten den medförde var det svåraste under hans tid som Sveriges högsta chef. Intryckt mellan Farah Abadi och Olof Lundh svarar han på frågan om hur det egentligen är att vara statsminister.
– Det gäller att vara så vanlig som möjligt och att inte göra sig märkvärdig, säger han.
Stefan Löfven svarar diplomatiskt och politikermässigt på de flesta frågor, men ibland släpper han lite på garden och vi får höra om frihetskänslorna när han inte längre behövde livvakter och att han gärna besöker restaurang Hubertus. Frun Ulla återkommer flera gånger under samtalet och publiken brister ut i gapskratt när Löfven svarar ja på Christopher Garplinds fråga om han var en så kallad homewrecker, det vill säga att han var orsaken till skilsmässan från hennes första man. Därefter frågas Stefan Löfven ut om bilderna på honom i julhandeln under coronapandemin.
– Det var naturligtvis klantigt gjort, kommenterar han.
Hetare än så blir det inte. Olof Lundh frågar om han inte blev arg på journalisterna, men även då svarar Stefan Löfven i sann politikeranda att de gjorde sitt jobb. De tre gästerna enas i att en av de positiva sakerna med pandemin var att se hur hela samhället samarbetade och hur människor brydde sig om varandra. Farah Abadi tillägger att det var skönt att slippa barnkalas.
Även om många frågor är lättsamma finns det ett återkommande allvar under kvällen. Gästerna är oroliga för utvecklingen i USA och för dess demokrati. När Stefan Löfven talar om Trumps väljare blir han allvarlig och vänder sig mot publiken. Han menar att det är bortom rationalitet att välja honom till president igen. Förutom USA lyfter Olof Lundh också situationen i Gaza och den politiska utvecklingen i Polen och Ungern. Vid ett tillfälle säger han:
– Man får nog gå tillbaka till andra världskriget för att hitta en sämre tid.
Christopher Garplind är programledare för SVT:s kulturprogram Cyklopernas land och mot slutet av aftonen utsätts gästerna för det klassiska momentet ”k-kollen”, där Garplind ställer oväntade frågor om både högt och lågt. Första frågan blir om det bästa botemedlet mot olycklig kärlek. Olof Lundh svarar öl och publiken skrattar. En annan är om gästerna brukar vinka till bebisar på stan och därefter får vi boktips i form av Summan, Utvandrarna och De livegnas land.
Sedan får publiken ställa frågor och den första handlar om vad man som medmänniska kan göra för att bidra till samhället. Stefan Löfven betonar folkrörelser och menar att föreningsliv skapar ett kit i samhället. Olof Lundh instämmer och uppmanar alla att engagera sig i idrott. Två andra personer i publiken ställer snarlika frågor och råden till gästernas yngre jag blir därför många. Christoffer Garplind skämtar blixtsnabbt om bitcoin medan Farah Abadi säger:
– Ta inte allt så himla, himla seriöst.
Vi ska också prioritera våra relationer, hålla hårt i vännerna, njuta av livet, inte ångra något, ge upp snabbare, inte vara rädda för att göra slut och jobba med något roligt. Livsråden haglar med andra ord. Två studenter framför mig tittar lite förvånat på varandra. Ska de göra slut och ge upp? Olof Lundhs råd till sitt yngre jag är att flytta ifrån Lund tidigare, vilket får publiken att skratta.
Det sista som hinner behandlas är vikten av public service och en gemensam mediabild. Sedan kliver Simon Bernstone fram igen och det är dags för den traditionsenliga frågan om vem gästerna vill se på Studentafton i framtiden. Olof Lundh önskar Zlatan, Christopher Garplind Göran Persson och Stefan Löfven väljer António Guterres. Farah Abadi föreslår Cilla Benkö varpå Simon Bernstone flikar in att hon nyligen varit här.
När jag cyklar hem genom ett ljummet Lund landar jag i att det var en trevlig kväll fylld med både skratt och oro. En person i publiken kommenterade frågorna med ”varannan Stefan, varannan kul” vilket summerar hela kvällen ganska väl. De många livsråden kanske inte skakade om mig, men Olof Lundh menade att det är svårt att ta till sig råd när man är ung. Kanske kommer de att gå in om jag hör dem tillräckligt många gånger.
