Som engagerad student är det lätt att bli bitter när motgångarna staplas på hög. Men då och då kommer genombrotten, och de är värda allt slit. Det skriver Elina Berg.
Förlåt kära läsare för denna demokratiklycha från ett land där bara runt 60 procent av väljarna röstar, som bäst. Obamas rosiga glans har slocknat, i alla fall på andra sidan Atlanten. Här i den gamla världen kan denna känsla då och då blossa upp, speciellt i unga och i studenters tankar. Vi drömmer om ett bättre, mer demokratiskt samhälle, bättre miljö, lägre barnadödlighet, mer kultur och mindre krig. För vi är ju här vid universitetet i grund och botten för att göra världen till ett bättre ställe. Eller?
Därför är det lätt att bli desillusionerad och bitter när drömmarna och det hårda arbetet mosas under verklighetens stålhättor. Som politiskt engagerad student frågar jag ofta mig själv: Varför lyssnar de inte på oss?
Men ibland, ja ibland, blir jag glad och undrar om inte allt ändå är på väg att bli bättre… Är det inte så att vi faktiskt kan göra vår röst hörd i alla fall? När kårerna äntligen får igenom sina förslag som vi arbetat för så länge ser jag ljuset genom Hallandsåsen.
Både Mats Helmfrid (M) och Lars Bergwall (C) ska ha cred för att de nu tagit sitt förnuft till fånga och ger Lunds kommunala fastigheter möjlighet att börja bygga bostäder åt studenter. Det visar på att hårt lobbyarbete i studenternas tjänst lönar sig (ja, och att publikfriande helomvändningar ofta kommer i valtider).
Jag sitter just nu och skriver verksamhetsberättelse för den kommitté i Lunds universitets studentkårer som jag varit aktiv i. Det är fantastiskt kul att se att vi kan påverka och att det rör sig framåt. Min bitterhet smälter undan och det känns lönt igen.
Både från höger och vänster har studenterna nu lovats ett regionråd dit vi kan vända oss för att lyfta frågor direkt till ansvariga politiker.
Att Skånetrafiken har cementerat den studentrabatt vi arbetat så hårt för så länge gör mig också glad. Dessutom har politiker både från höger och vänster lovat att höja den (i och för sig efter femklöverns rejäla prishöjningar i kollektivtrafiken under hela mandatperioden).
Vid sidan av detta dammar Socialdemokraterna fram tandvårdsreformer där det ska bli gratis för dem under 24. Jag blir så glad!
Det finns möjlighet att påverka. Och om man inte orkar kämpa under längre tid kan man i alla fall ta sig i kragen och rösta vart fjärde år. Rösta som om du följer dina bästa stämningars längtan och rösta som student.
Och kom ihåg din dröm när du började läsa vid Lunds universitet och fortsätt kämpa för den, för är det ändå inte så att även den mest pengahungrige student innerst inne vill jobba för Sida?
