House, house och åter house. Det är nästan det enda som hörs från nationsklubbarna. Lunds livescen håller på att dö, men den kan räddas om nationerna vågar satsa. Det skriver Esau Alcona.
Finns det inget musikaliskt oliktänkande i Lund?
Lockar den akademiska världen bara likriktade människor? Är det ingen som vill dansa till annat än house 2010?
För två veckor sedan grämde sig min kollega Eva Åkesson över att hennes föreställning om indie-Lund visade sig vara just en föreställning.
När jag kom ner hit för tre år sedan blev även jag serverad halvsanningar om Lunds musikutbud bland nationerna. Att Bright Eyes spelade på Smålands någon gång under 90-talet var den vanligast förekommande.
Om Conor Oberst med band har stått på den stora scenen är egentligen irrelevant, det viktiga är vad som hände sedan.
Under vinterhalvåret 2007-2008 fick jag bland annat se Lykke Li, Familjen och Florence Valentin på Smålands. Något som gick relativt obemärkt förbi. På samma nation regerade samtidigt stadens hetaste klubb Discobedience, vars popularitet cementerade housemusiken i folks medvetande.
Detta tog effektivt död på den lilla popscen som fanns. Bara Blekingska nationen höll ett tappert järngepp om popen, men försvaret vara bara skenbart då publiken svek.
Under flera år framöver öppnades den ena houseklubben efter den andra.
Jag är inte det minsta skeptisk till musikstilen i sig, utan till bristen på variation och bredd.
Likt svampar en höstdag ploppade den ena klubben efter den andra upp i Lund.
Det är en skrattretande ironi om man tänker efter. Alla nationer i Lund ville ha en bit av Smålands famgångssaga. Alla ville ha en del från den nationen som ingen vill ta i, inte ens med tång.
Nu 2010 är house en trend som gå på kryckor, men ändå tvingar nationsledningarna fram nya houseklubbar och nya housekonserter.
Malmö nation bjöd in dj:n Avicii, VG:s startar Black & White, Wonderland öppnar på Lunds och sedan förra terminen har även Blekingska hakat på med klubben Heartbeats. Det är bara några exempel.
Samtidigt vägrar jag tro att intelligenta människor som väljer att skaffa sig en akademisk utbildning blir helt fördummande när det gäller att välja klubbmusik.
Lund klarar sig inte utan indie. Lund klarar sig inte utan kontraster. Lund klarar sig inte med ett likartat musikutbud.
Det är därför många drar sig för att gå ut på nation utan hellre beger sig till Malmö.
Livescenen i Lund är någonting som borde väckas från de döda. Musik upplevs bäst live. Poporkestrar och rockband kan vara minst lika publikfriande som dimridåer och lasermaskiner.
Det finns bara två nationer som värnar om denna lilla viktiga aspekt – Sydskånska och Blekingska.
Den ena populäre än den andra. Den ena mer innovativ än den andra.
Men de står på samma värdegrund och jag eftersöker ett samarbete nationerna emellan.
Tillsammans kan man en gång för alla sätta stopp för en döende trend och träda in i en ny musikalisk era.
Det krävs en liten kraftansträngning, en vilja att satsa och en positiv inställning för att dessa nationer skall klättra längst upp på popularitetspyamiden.
HELGENS MÅSTEN
Fredag Moneybother eller Anders Wendin, som han egentligen heter, kör en aukustisk soloturné. I kväll gästar han KB i Malmö. Det kommer att bli en magisk kväll.
Lördag Trubbel spelar på Dity Fank (Sydskånska). Missa inte!
Söndag Är man en hårdockare vill man nog inte missa WASP som spelar i Malmö. Men personligen tycker jag att ni ska lyssna igenom tre skivor under er långa söndagspomenad. The Concretes ”WHWY”, Belle and Sebastian ”Write About Love” och Håkan Hellström ”2 Steg Från Paradise.”
