Nya bekantskaper knöts på Wermlands nation på torsdagskvällen. Ett 60-tal personer dök upp när projektet Internationen, som ska sammanföra studenter och nyanlända invandrare, hade premiär.
Med andlöst sammanbitna läppar och uppdragna axlar lutar sig sex personer närmre kring bordet där den 27:e vingliga våningen byggs av Jenga-klossar. Kvällens högsta torn hittills. Längre bort trängs handflator kring ett ljus för att få livslinjer uttolkade. Fatet med sushi lockar förgäves – ingen har tid att äta från det.
– I kväll får vi nya kompisar och har roligt, säger Lkhagvadorj Battsengel som är en av de som arrangerar Internationen. Han kom till Sverige från Mongoliet för sju månader sedan och läser svenska på Polhemsskolan.
Hannes Rosén står i garderoben på Wermlands nation. Han menar att studenter utgör en resursbank av kunskap och engagemang. Paula Langöe Eliasson, en av projektledare för Internationen, håller med.
– Vi vill utnyttja att nationer är experter på sociala nätverk, säger hon.
Vill väcka lokalt engagemang
Internationen är som integrationsprojekt en mötesplats för studenter och nyanlända invandrare i Lund.
Varför är det så lite samhällsengagemang på nationerna?
– Studenter intresserar sig för världsfrågor, som miljö och utrikespolitik, men engagerar sig mindre lokalt, svarar Hannes.
Han ser nationerna som slutna bubblor mot de 18-25-åringar som inte studerar. Nationens kurator Martin Jälmby står bredvid honom. Han tillägger att Internationen visar en rörlighet kring vad nationer är beredda att engagera sig i.
”Vem har kommit på den här idén?”
När borden börjar städas av kommer studenten Ali Radhy fram till Tamamvolontären Linda Karlsson. Han berättar om hur han läste om evenemanget i tidningen City på morgonen, googlade det och anmälde sig direkt.
– Vem har kommit på den här idén? undrar han, och menar att projektet fyller en lucka i Lund. Han och Paula byter nummer, och Ali säger att han tänker komma till Helsingkrona på torsdag nästa vecka. Då är det nämligen dags för Internationen igen.
