Resurstilldelningen på universitetet styrs alldeles för mycket av vad som är hippt, och studenter som inte tar sina poäng blir aldrig inne. Det gör att en mycket viktig rapport hamnat mellan stolarna och glömts bort. Det är oroväckande, skriver Elina Berg.
Vid Lunds universitet pågår en ständig kamp om pengarna och var de hamnar styrs enligt min mening av godtycke, personkemi och vad som är ”hippt” i Högskolesverige för tillfället.
I dag talar vi innovation, samverkan med det omgivande samhället och kvalitetssäkring. För några år sedan var inneorden breddad rekrytering och jämställdhet. Inget fel på detta, allt är viktigt.
Men man kan inte låta ett bra projekt falla bort på grund av att det inte är ”inne” just nu.
Ett exempel på ett bra projekt som nu inte är tillräckligt modernt för att förära resurser är sektionen student och utbildnings utmärkta rapport ”Att förebygga studerandemisslyckande” som blev klar i somras.
Projektet grundade sig i universitetets arbetsmiljöpolicy för 2007-2009 där ett av målen var att institutionerna i ökad utsträckning ska fånga upp studenter som visar bristande studieresultat för att på detta sätt minska antalet studiemisslyckanden vid universitetet.
När en student misslyckas i sina studier är detta ett problem för alla involverade.
Det är inte bara ett stort personligt misslyckande för studenten med tillhörande ekonomiska och psykosociala problem, utan också för universitetet som inte får något anslag för sin spökstudent.
Till och med riksdagens studiesociala kommitté (SOU 2009:29) pekar på vikten av riktade insatser från lärosätenas sida för att öka genomströmningen.
Vems fel är det när en student hoppar av sina studier? Så klart kan det finnas en miljon olika orsaker; studenten har tröttnat, fått jobb, vunnit på lotto, funnit meningen med livet, och så vidare.
Ansvariga brukar också peka på antagningsenheten som gjort fel och tagit in en för dålig student. Denna problembeskrivning ser jag som ytterst obehaglig och felriktad. Ja, det finns oansvariga, oengagerade studenter, men det finns inte för dåliga studenter, det finns bara för dåliga utbildningar.
Sektionen student och utbildning menar att det viktigaste för framgångsrika studier är en god undervisning och en god studiesocial miljö. Det är något som ofta saknas på det här universitetet, mycket på grund av bristen på lärarledd tid. Och jag menar att universitetet måste ta sitt ansvar för studenterna som är antagna vid Lunds universitet.
För de studenter som brottas med sociala problem, alkohol och droger, depression, ensamhet, dyslexi, tentaångest och sjukdom finns det resurser i form av studenthälsan och avdelningen för pedagogiska stödåtgärder.
Problemet är att när man mår som allra sämst är det svårt att hitta dessa resurser och här måste universitetet ta sitt ansvar om man vill vara Sveriges bästa universitet. Enligt min mening är det institutionen som har arbetsgivaransvaret för studenten.
Det är inte curling att ringa ett samtal till studenten efter flera missade tentor för att höra om hon lever. Det kan vara skillnaden mellan en framgångsrik studiekarriär och ännu ett misslyckande i statistiken.
Även om det här arbetet inte är lika coolt som innovationer, måste projektet ges tillräckliga resurser till riktade insatser för att motverka studiemisslyckanden.
Sektionen student och utbildning har med engagerade studievägledare gjort ett jättebra jobb och fått in goda exempel från hela universitetet. Men utan resurser knutna till projektet faller ofta hela bördan på en redan överarbetad studievägledare, och projektet hamnar i en skrivbordslåda på ett överbelamrat kontor.
Snälla universitetsledning, följ upp detta arbete med konkreta åtgärder och ordentligt med resurser till studievägledarna på institutionerna. Och ta inte pengarna från grundutbildningsbudgeten som redan i dag inte räcker till.
