Den centrala likabehandlingspolicyn innefattar inte alla diskrimineringsgrunder, och fakulteterna följer inte upp sina planer. Därför anser Sveriges förenade hbtq-studenter, SFQ, att Lunds universitet bryter mot lagen.
– Likabehandlingsarbetet prioriteras lågt, säger SFQ:s ordförande Camilla Nylundh.
För två år sedan infördes två nya diskrimineringsgrunder i Sverige: Ålder och könsöverskridande identitet eller uttryck. Ingen av dem finns med i universitetets centrala likabehandlingspolicy.
– Jag tycker att det är anmärkningsvärt att de inte tagits upp, det har gått lång tid, säger Camilla Nylundh.
Hon är ordförande för SFQ, som granskat likabehandlingsplanerna på Sveriges 21 största universitet och högskolor.
Ett lärosäte klarar kraven
Kritiken är svidande. SFQ menar att endast ett lärosäte, Linköpings universitet, har likabehandlingsplaner som lever upp till lagens krav.
– Kontentan av vår granskning är att likabehandlingsarbetet prioriteras lågt på lärosätena. Diskrimineringslagens krav är inte särskilt högt ställda, men universiteten och högskolorna lyckas trots det inte leva upp till dem. Det är mycket problematiskt, säger Camilla Nylundh.
Särskilt allvarliga är bristerna i lärosätenas arbete mot diskriminering av transpersoner, enligt Camilla Nylundh.
– Där finns en väldigt stor oförståelse.
”Saknas helhetsgrepp”
SFQ:s granskning har utgått från diskrimineringslagen och högskolelagen. Där fastslås bland annat att alla lärosäten måste ha likabehandlingsplaner som uppdateras varje år. I planerna ska också en uppföljning av förra årets arbete inkluderas.
Lunds universitetet har en central likabehandlingspolicy. Utöver detta är det upp till fakulteterna att utforma sina egna likabenhandlingsplaner.
SFQ har granskat planerna på området för humaniora och teologi, statsvetenskapliga institutionen samt de juridiska och medicinska fakulteterna.
I samtliga planer har SFQ funnit brister.
– Alla planer vi tittat på saknar uppföljning av tidigare års arbete. Då går det inte att se vad som måste bli bättre, säger Camilla Nylundh.
Hur omfattande planerna är varierar också.
– Statsvetenskapliga institutionen har konkreta åtgärder för alla sju diskrimineringsgrunder, men området för humaniora och teologi har bara med kön. Det saknas ett helhetsgrepp, vilket gör att studenter riskerar att behandlas olika på olika institutioner.
Kan ge sämre resultat
En av de allvarligaste konsekvenserna med bristerna i jämställdhetsarbetet är, enligt Camilla Nylundh, att studieresultaten försämras.
– Universitetet som helhet tjänar på att mångfalden är så stor som möjligt. Om det blir så att enbart en viss grupp av studenter känner sig välkomna riskerar universitetet att gå miste om mycket potential, säger hon.
Ansvaret för att förbättra likabehandlingsarbetet ligger framförallt på universitetsledningen.
– De måste informera och utbilda fakulteterna. Men ledningen är inte heller perfekt, och där ser vi gärna att de tar hjälp av studenterna i förbättringsarbetet, säger Camilla Nylundh.
