På 180 år har Akademiska föreningen gjort en resa från uppfostringsanstalt till att bli en kulturinstitution i Lunds studentliv. Nu försöker företrädarna tvätta bort den traditionstyngda stämpeln som föreningen brottas med.
Det kan vara en omtumlande upplevelse att för första gången sätta foten innanför AF-borgens portar. Som om den labyrintiska planlösningen inte är förvirrande nog hänger det en massa näsor i Café Athen och titt som tätt stöter man på studenter i full spexmundering eller överdådig balskrud. Det tog ett tag innan jag förstod att detta är Akademiska föreningens högsäte och inte bara ett hus fullt med studenter.
För att förstå hur det kommer sig att vi i dag samlas i en borg måste vi gå tillbaka till 1800-talets Lund. Att skicka iväg sina barn till universitetet var ett stort företag och föräldrarna lämnade över ansvaret för formgivningen av sina barn till lärarna. Förmånen att studera var under den här tiden i princip exklusiv för unga män från välbeställda familjer som hade stora planer för sina söner. Tidens ideal föreskrev inte bara att de unga männen skulle ha ett prestigefyllt yrke utan även att fritiden skulle upptas av bildande aktiviteter. Det var alltså inte för intet som lärarna såg med ogillande ögon på studenternas supande och spratt efter skoltid.
Om man tidigare hade kunnat stå ut med studenternas mindre attraktiva upptåg förändrades allting en höstdag 1829. Tidigt på morgonen den sjunde september hittade Anders Otto Lindfors, lärare på universitet, studenten Anders Emanuel Landéns kropp. En annan student, Jacob Wilhelm Blomdahl, hade blivit irriterad på Landéns pojkstreck och slagit ihjäl honom med ett järnspjut. Efter den tragiska incidenten blev det svårt för lärarna att blunda för studenternas vilda vanor.
För att kunna hålla bättre koll på studenterna startade professor C A Agardh och flera av hans kollegor 1830 Akademiska föreningen. Man samlade studenterna i Sylwanska gården där de skulle leva under uppsikt av fyra ogifta, föredömliga lärare. Nu kunde lärarna inte bara kontrollera vad studenterna fick för intryck i skolan utan också på fritiden. Kvällarna upptogs av aktiviteter som Akademiska föreningen ansåg vara passande, till exempel diskussionskvällar och presentationer av nya vetenskapliga rön.
Trots att Akademiska föreningen vid den här tiden snarare hade karaktären av en uppfostringsanstalt än en studentförening växte den snabbt. Bara 20 år efter dess grundande flyttade föreningen sin verksamhet från den blygsamma Sylwanska gården till den då nybyggda borgen i Lundagård. Studenterna tröttnade snabbt på lärarnas övervakning och i samband med flytten tog nationerna över rollen som huvudmän för föreningen och en mer lättsam period i dess historia började.
Med ynglingaborgen som lekplats kunde studenterna ta ut svängarna ordentligt. De behövde inte ta hänsyn till lärarnas preferenser utan kunde nu underhålla varandra på sina egna villkor. Lärarna släppte inte helt kontrollen utan försökte på olika sätt reglera studenternas drickande och festande. Men den nyfunna friheten hade gjort studenterna kreativa. Efter serveringsstoppet smög de om kvällarna upp i Husets skrymslen och vrår och putsade på idéer till spex, myntade studentikosa uttryck och marinerade sina levrar i olika rusdrycker.
Det tog inte lång tid efter det att studenterna tagit kontrollen över Akademiska föreningen innan de började organisera den kulturella verksamheten själva. Lundaspexarna satte upp sitt första spex, Gerda, redan 1886 och ett annat av föreningens utskott, Klädkammaren, påbörjade sin verksamhet ytterligare några år tidigare.
– Akademiska föreningen gav de fysiska förutsättningarna för utvecklingen av studentlivet i Lund, säger Fredrik Tersmeden, arkivarie för Lunds universitets centralarkiv och en känd profil i Lunds studentliv.
– Den långa traditionen av centraliserat studentliv som startades i samband med grundandet av Akademiska föreningen är förutsättningen för att det till exempel ska finnas en karneval. I Uppsala finns också nationer men ingen central förening.
I början av 1900-talet ökade antalet studenter i Lund allt snabbare. Till en början utvidgade man AF-borgen, men det räckte inte. I slutet av 40-talet började föreningen i stället bygga nya hus för att få plats med den växande skaran av studenter.
Med fler studenter blev det med ens svårare att hålla ihop en lika enad front, och när 68-rörelsens evangelium spreds över världen reagerade också Lund. Studentmössor brändes utanför AF-borgen och de borgerliga studenttraditionerna med fracksittningar indränkta i punsch började ifrågasättas allt mer. 1972 blev Smålands nation uttalat socialistisk och tog avstånd från de konservativa och traditionsbundna ideal som de ansåg att bland annat Akademiska föreningen stod för.
Efter att 70-talets politiska svallvågor hade lagt sig och tegelstensstora mobiltelefoner blev mer intressanta än ideologiska spörsmål gjorde det traditionella studentidealet ett återtåg. Flera nya utskott startades. Bland annat Ordkonst, som byggde vidare på ett läsesällskap som funnits inom föreningen sedan starten, Boelspexarna, som var en reaktion på de exklusivt manliga Lundaspexarna och Steve, studenternas egen TV-kanal.
Akademiska föreningens verksamhetschef Anders Wigren tycker att det är en missuppfattning att föreningen skulle vara styrd av traditioner. Han menar att man har lyckats bredda sitt tilltal genom att inkludera moderna föreningar såsom det senaste tillskottet – Lunds extremsportsförening.
– Det finns en bild av Akademiska föreningen där man tror att det är väldigt mycket traditioner men när man skrapar på ytan ser man att det inte är en så stor del trots allt. Det finns ingen anda som vi försöker att bevara. Vi har traditioner, men vi är inte konservativa för det, säger Anders.
– Även om alla studentföreningar på sätt och vis är uppfostringsanstalter, skjuter kollegan Kristin Olsman, kommunikationschef på Akademiska föreningen, in.
– Fast vi sysslar inte med uppfostring, säger Anders Wigren snabbt.
Samtidigt har den kontinuerlighet som präglat föreningen sedan slutet på 1800-talet oundvikligen lett till att den genomsyras av traditioner. Men måste detta vara något negativt?
– Traditionerna är viktiga eftersom folk befinner sig i Lund en så pass kort tid, säger Fredrik Tersmeden, och fortsätter:
– Det är lättare att snabbt hitta en identitet om du har en uppsättning av konkreta traditioner som du snabbt kan ta till dig, ett ”student mental kit” som du kan kliva in i.
Vad finns det kvar för de som väljer att inte kliva in i den traditionella studentrollen? Det är en relevant fråga eftersom Akademiska föreningen för första gången på 180 år står inför en situation där studenterna måste välja att finansiera deras verksamhet genom ett frivilligt medlemskap.
– Jag vill få reda på vad Akademiska föreningens medlemmar och studenter i allmänhet tycker fattas i studentlivet. När vi har fått reda på det vill jag se om det är något vi kan göra för att bredda studentlivet ytterligare, säger Anders Wigren.
– Vårt syfte är att samla allt, det är hos oss man kan börja och hitta vägar för att förverkliga det man vill göra, men min uppfattning är att folk inte alltid förstår vad Akademiska föreningen är. Vi vill synas mer, säger Kristin Olsman.
