Det är inte många som vågar sig ut på gatorna i siestatider, men jag kan bara inte sitta in tänker jag.Men efter några steg i den dallrande hettan så inser jag allvaret. Det finns anledning till siesta trots allt. Den där svenska mentaliteten att man ska gå ut så fort solen skiner funkar kanske i Sverige, men definitivt inte i Italien. Jag vandrar ganska ensam gatorna fram, alla andra är inne och knaprar på någon lunch eller ligger och snarkar med en tidning över huvudet. Ändå ger jag mig inte utan tänker att om jag ändå gått ut så borde jag gå lite på solsidan. Så där får jag helt klart vara ensam. Jag tror italienarna skrattar inombords när de ser sådana orutinerade värmehanterare. Men efter mina sju minuter i solen viker jag av in i skuggan och går hem igen. Det var en kort och långsam promenad idag. Länge leve siestan!
Igår gick jag och bytisvännerna och provade den svenska husmanskostens paradrätt köttbullar, men i italiensk tappning. Tydligen ska Bologna vara känt för sina köttbullar. Ja, efter en blick på menyn kunde jag konstatera att varken lingonsylt eller sås ingick i någon av deras varianter. Däremot var där parmesansås, persiljeköttbullar, vegetariska och en mängd andra varianter med köttbullar i. I min envishet så ville jag prova den mest typiska köttbullen, den som kallades något med bolognesisk och som till min glädje var den som också var mest lik den svenska varianten. Men, in på tallriken fick jag tre skivor av en väldigt stor köttbulle lagt på en potatispuré-bädd. Det var det ja. Inte färgsprakande och inte heller någon matexplosion, men helt ok. Jag kan väl konstatera att antingen valde jag fel (jag fick provsmaka varianten med parmesansås och det var bättre) eller så är bolognesarna inga hejare på köttbullar. Alla kan ju inte vara det. Men inte var vi ledsna för det utan lyfte kvällen till en ny nivå med en gelato-avslutning. Det kan aldrig bli fel.
Så på grund av detta värmeslag så har också antalet pluggtimmat drastiskt minskat. Efter en läst sida så känns det som man cyklat Vätternrundan (åtminstone något åt det hållet kan jag tänka mig) och man blir helt enkelt handlingsförlamad. Jag är tacksam att jag började plugga medan det fortfarande var normala temperaturer så att jag bara kan hålla kunskapen igång vid det här laget. Jag såg just att midsommarvädret hemma sin vana trogen vilar i ovisshet. Här oroar jag mig inte ett dugg för regnrisk, men däremot för värmefnatt. Men, nu ska jag sluta prata om det som alla alltid kan prata om-vädret. Dags att ta siesta!
