Det var när Esau Alcona passerat 1 000 Facebook-vänner som han började fundera över digitala relationer. Han kom fram till att vänskapen reducerats till en highscore-tävling.
Häromdagen såg jag att jag hade passerat över 1 000 vänner på Facebook. Jag firade ögonblicket med att dricka en klunk kallt kaffe.
Jag kände att det var passande. Att man passerar den tusende vännen är lika ovidkommande som Kissies modeblogg eller vem som vann senaste deltävlingen i Melodifestivalen.
Det var en ointressant parentes. Jag kunde helt ärligt inte bry mig mindre att en person till som jag knappt känner lägger till mig på Facebook. Det säger ingenting om mig som person och det fyller ingen viktig funktion i mitt liv.
Trots att jag intalat mig själv att jag inte brydde mig upptäckte jag någon dag senare att antalet hade minskat till under 1 000.
Helt plötsligt blev jag irriterad över att jag inte hade ett fyrsiffrigt antal vänner. Jag började leta efter ex-vänner som hade tagit bort mig och jag började i mitt huvud formulera det arga Facebook-mejlet jag tänkte skicka till förövaren.
I stora drag skulle det handla om varför jag förtjänade att behandlas som luft och hur kunde någon vara så elak att man tog bort mig som vän på Facebook. Det skadade ju inte att ha mig kvar, eller? Hade kanske jag gjort något fel?
Det var när jag svarade på samma fråga som jag insåg var som hade hänt i mitt liv. Ja, folk tog bort mig som vän på Facebook men det var helt och hållet mitt fel.
Det var personer som jag knappt pratat med eller som jag på ett eller annat sätt vuxit ifrån. Det var personer som hade tagit en annan väg i sina liv och som hade noll gemensamt med mig. Det var också personer som jag försummat. Tidigare vänner hade transformerats till ett digitalt namn i blått. Ettor och nollor. Det fanns ingen person bakom utan det hela hade blivit ett highscore – en tävling om vem som hade flest vänner.
Jag slår vad om att jag inte är ensam om detta tillsynes obetydliga problem. Vi har på allvar börjat se baksidan av den digitala revolutionen. Vi stavar allt sämre eftersom rättstavningsprogram i både datorer och mobiler gör jobbet åt oss. Vi pratar allt mindre eftersom vi kan lika gärna chatta eller skicka sms. Vi är i och för sig mobila och kan ta reda på allting genom ett knapptryck och vi är ständigt online med våra smarta telefoner. Men vad hjälper all kunskap i hela världen när man är ensam?
Vi måste vägra låta våra sociala kontakter reduceras till ljudet av knapptryck och skenet från en digital skärm. Det mest revolutionära man kan göra idag är att gå offline.
Jag må göra det i dag men jag kommer likväl knappa in den välkända Facebook-adressen på måndag morgon – hur många notifications har jag fått i dag då?
HELGENS MÅSTEN
Fredag: Gå och se teateradaptionen av Franz Kafkas hyllade verk ”Förvandlingen” på teater Hipp i Malmö. Regin står den isländske regissören Gísli Örn Gardarsson för och är utan överdrift ett av de hetaste namnen i den internationella teatervärlden just nu. Musiken är specialkomponerad av Nick Cave och det lär bli en av vårens häftigaste upplevelser. Gillar du inte teater bör du ta dig till Inkonst och se Sveriges mest introverta popduo – jj. Eftersom jag såg teatern förra veckan lär du se mig i publikhavet.
Lördag: Jag vet vart jag kommer att befinna på mig lördag – Heartland på Sydskånska. Varför? Jag ska vända plattor tillsammans med en fantastisk kvinna och så spelar You Say France & I Whistle också. Vad du ska göra är att gå dit eller om du har mer hip hop i dig än mig bör du gå till klubb Joyride på Mejeriet.
Söndag: Gå upp extra tidigt, sätt på dig mystofflorna, koka blåbärssoppa och bänka dig framför årets Vasalopp. Följ upp det med Vasalopps-spinning på Gerdahallen och vips har du en hälsosam dag framför dig.
