Minister Björklund har gjort helt om när det gäller meritpoängen. Samtidigt försvarar han andra system som gör de tidiga valen alltmer avgörande. Det går inte ihop, skriver Elina Berg.
Den första mars var det sista dagen att välja gymnasieskola för niorna i Sverige. Information om utbud, utbildningstester och praktikmöjligheter har sköljt över niorna från alla håll.
”Välj oss!”, ”Sök hit!”, ”Plugga till snowboardsproffs – garanterat jobb”. Men sanningen tonas ner: Du är 15, du kan inte lita på broschyrerna och väljer du fel är det kört.
Utbildningsminister Jan Björklund gjorde förra veckan en kovändning angående meritpoäng. ”Det förutsätter att man, när man är 15, vet vad man vill bli när man är 20 och det vet inte de flesta.”, sa Björklund till Rapport. Intressant, säger jag och funderar på hur Björklund samtidigt kan försvara gymnasiereformen. I den nya gymnasieskolan som införs till hösten kan eleverna slippa behörighetsämnena svenska, engelska och matte genom att välja något av de mer yrkesinriktade programmen.
I borgarnas framtidssatsning ingår också nedskärning av Komvux så att framtida uppgradering till högskolebehörighet blir nästintill omöjligt. Grattis! Nu har omotiverade och skoltrötta 15-åringar friheten att aldrig läsa vid ett lärosäte. De har fått möjligheten att låsa sig vid arbetsintensiva, fysiska, utdöende yrkesval i all framtid. Lyllosar!
Samtidigt har de som aktivt gör ett val för framtiden turen att slippa arbetarklassens omotiverade ungdomar i sina klassrum, men inte bara där. Även från våra lärosäten kommer pöbeln att försvinna.
Att ta bort möjligheten för vissa grupper att vidareutbilda sig är döden för breddad rekrytering till högskolan. Det cementerar klassamhället och är ännu ett steg mot avgifter för högre utbildning, även för svenskar.
Om några år när folk upptäcker att bara vissa får läsa vidare kommer legitimiteten för den avgiftsfria högskolan ryka all världens väg. Se bara på utvecklingen i Danmark.
Först inför de avgifter på utomeuropeiska studenter, nu på inomeuropeiska, inklusive svenskar och norrmän. Inget tvivel om att avgifter kommer att införas även för danska medborgare inom en snar framtid.
Det är, liksom i Sverige, en medveten strategi att undergräva och förstöra den nordiska välfärdsmodell vi vant oss vid.
Jag menar inte att göra narr av lastbilschaufförer, plåtslagare och undersköterskor. Jag är av samma skrot och korn. Hade jag lyssnat när min högstadie-SYO avrådde mig från svåra gymnasieprogram hade jag inte suttit här med en masterutbildning. Men jag måste kritisera Jan Björklunds ”skräddare bliv vid din läst”-tänk som jag inte köper.
Jag undrar vilken självinsikt unge herr Björklund besatt vid 15 års ålder. Kanske önskade han desperat frihet från vidareutbildning? Kanske lockades han av ”Sök till yrkesmilitär/ministergymnasiet, garanterat jobb!”. Jag tvivlar. Själv är jag 28, tio veckor ifrån min masterexamen, och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor.
