Nostalgi, lättsmält och igenkänning. Det är ledorden för den som vill väcka liv i en efterfest. Matilda Berggren avslöjar allt om hur du lyckas.
Det är efterfest efter en peppad, lyckad klubb på nation. I studentkorridorens kök står halvpackat folk och fä som vallfärdat till just denna korridor för att dryga ut natten och fyllan i gemensam skara.
På stereon spelas en försmädlig blandskiva med svårdansad skitelectro och ingen rör på röven. Stämningen är matt. Kan du hålla fingrarna i styr? Inte jag.
Det är alltid samma sak. Jag tänker att den här gången ska jag bara skita i det, jag ska sätta mig i soffan och knäcka en bira, ta det lugnt. Men jag klarar inte det. Jag känner att om ingen räddar denna deprimerade tillställning illa kvickt så kommer jag att skämmas över att jag inte tog saken i egna händer. Något måste göras, för allas trevnad. Det är helg och vi har ingen tid att förlora! Jag blir efterfestens MacGyver. Ge mig en sladd och en musikkälla, lite soul och lite 90-talsvibe och saken är biff. Jag är Stålmannen med en Ipod istället för ett S under skjortan, och jag byter om snabbare än du kan säga ”nu går jag hem!”
Jag ska inte hyckla, att vara självutnämnd DJ är självklart en narcissistisk manöver. Men det skiter jag i, för jag vill ändå påstå att jag aldrig misslyckas. Det finns en fet kick i att styra upp en stämning från låg till taklyft, med ett enda knapptryck! Det blir som en rysk roulette.
Spelar jag inte mina kort rätt kan jag när som helst avrättas och ersättas med någon annan. En enda chansning och plätten som utnämnts till dansgolv kan bli glest på en sekund.
Bara för att du en minut tidigare var kvällens kung betyder det inte att det inte kan ryckas ur dina händer när som helst, allt på grund av en för smal indielåt eller en för trökig och långsam ballad.
Men är du riktigt smidig kommer folk börja requesta låtar av dig. Kanske får du till och med sprit av en främling, som en tacksamhetsgåva. Då vet du att du lyckats. Då är makten i dina händer.
Några tips till dig som vill lyckas: Ledorden är nostalgi, lättsmält och igenkänning. Ingen kommer att vilja dansa till något de aldrig hört förut, tag mig på mitt ord. Det här är inte en genreklubb, detta är en efterfest med fulla människor utan prestige eller pretentiösa barriärer. Vid det här laget kan termen kvart-i-tre-ragg lätt omvandlas till kvart-i-tre-musik. Det är gött att omvärdera uppfattningen av god smak gemensamt. If you snooze you loose! Please the crowd, and do it loud!
Mycket hänger på din öppningslåt. Det faktum att du tagit dig friheten att ta över ljudet som strömmar ut genom högtalarna ställer faktiskt en hel del krav på dig. Första låten är beviset på att du förtjänar det ansvaret!
Därmed inte sagt att du ska försöka imponera på något slags högtravande sätt. Svälj stoltheten och sänk dig. Vad sjunger du och alla andra i duschen? Ja, inte fan är det frijazz i alla fall.
Sejfa hellre med nåt mainstream (typ Lady Gaga, George Michael eller Beyonce) än spela svår och påläst. Ingen gillar ett pretto. När du smörat upp med hitsen ett tag kan du möjligtvis smyga in en och annan mindre känd chansning, men då gäller du att du känner att du fått det förtroendet.
Känn av responsen noga, vad går din publik igång på? Vilka låtar skriks det ”jaaaaaaaaa!!” på redan tre sekunder in i introt? Detta kan vara ganska olika från fest till fest, men min erfarenhet säger att på den rökiga efterfesten är 90-talsnostalgin ännu inte över på långa vägar. Eller 80-talsnostalgin för den delen. Eller 70-talsnostalgin. Hell yeah, 60-talet är inte heller överstökat än! HITS FOR DRUNK KIDS!
Likt ett TV-spel finns det vissa hinder och bossar du måste försöka bemästra. Även kallad ”amen schyssta bara denna låten”-killar. Okej, ibland även tjejer, men det är faktiskt mest killar. Oftast vill de smyga in någon hardcore growl-låt från -92 så att de kan stå i en ring och brölandes öka testosteronhalten med sitt lilla grabbgäng. Men där måste du vara hård. Nej, det blir ett bestämt nej. Eller ”jag ska ändå snart gå, fem minuter!” med ett medföljande sött leende. Fooled ya!
Fyra bra styra-upp-låtar:
- Paul Simon – You can call me Al
- Douster – King of Africa (gjorde succé på Smålands Dacke-etta förra helgen)
- Outkast – Hey Ya
- Duck Sauce – Barbra Streisand
Men glöm inte att visa ditt engagemang även kroppsligt. Att ställa sig på en stol och få alla att klappa takten kan göra underverk.
Lycka till!
HELGENS MÅSTEN
Fredag: Klubb Queer på Rex. Möllans enade hipsters har redan tagit över den lilla stammispizzerian i Malmö, nu är det queerfolkets tur. Jag och min partner in crime Sara kommer att spela het musik, så kom och värm upp dansgolvet med oss!
Lördag: Klubb Function på Babel med Liam Quinn. Liam har under de tre senaste åren drivit den uppmärksammade och välbesökta klubben Beat Boutique i Manchester. Hans solida mix av de allra bästa northern soul, Motown, funk och latin-dängorna borgar alltid för ett packat dansgolv. När han inte har andra åtaganden så agerar Liam även turné-DJ åt engelska artisten Duffy, är huvudarrangör av hypade European Soul Weekender, samt har flitigt gäst-DJat på soulklubbar runtom i England och övriga Europa. Nu är det dags för hans första besök på Spångatan 28 i Malmö. Missa inte!
