Förenande eller bara exkluderande? Under tisdagskvällens debatt i AF-borgen luftades studentlivets traditioner inför storpublik.
När Toddyspexarna i höstas beslutade att tillåta kvinnor på scenen för första gången på många år, blåstes debatten om traditioner till liv igen.
På tisdagskvällen hade en panel bestående av en studentlivsnestor, en genusvetare, en queerfeministisk aktivist, en förre detta karnevalsgeneral, en kårordförande och en kulturjournalist bjudits in till Café Athen för att diskutera traditionernas framtid.
Baler som kostar skjortan, spex som utesluter det ena könet och rasistiska snapsvisor, är några av de traditioner som panelen lyfte upp som diskriminerande. Nä, traditionerna skapar gemenskap och är en viktig del av Lunds studentliv, menade försvararna.
– Vi ska försöka föra en konstruktiv debatt som kanske aldrig har förts i Lund på det här sättet, inledde kvällens moderator Gustaf Eriksson, webbredaktör på Lundagård.
Genusperspektivet fick stort utrymme
Debattörerna kunde långt ifrån enas kring hur traditionerna kan förändras. Men efter en knappt tre timmar lång debatt hade ändå några förslag på konkreta åtgärder utkristalliserats.
– Vi måste se över vilka normer vi befordrar när vi till exempel sätter upp ett spex. Det krävs att någon tar ett stort tag och ser över vad som händer, sa genusvetaren Lovise Haj Brade.
Malou Zilliacus, queerfeministisk aktivist, kom med förslaget att anställa genusvetare som kan granska och ställa krav på studentorganisationerna. Hanna Gunnarsson, ordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren, menade att det idag var en omöjlighet.
– Man måste komma ihåg att vi är en organisation som består av nästan bara ideella medarbetare, med lite tid och resurser.
Arkivarien och studentlivsnestorn Fredrik Tersmeden var inte så entusiastisk till förslaget.
– Det har gått troll i det här med genusperspektiv. Jag är kritisk mot många sådana ideologiska vetenskaper.
Lundaspexarna kritiserades
Tidigt enades de sex debattörerna om att studenttraditioner i Lund innebär så mycket mer än bara spex.
– Vi kan inte prata om lundatraditioner och samtidigt bara ta upp spexen. De är för lätta mål, sa Hanna Gunnarsson.
Ändå kom Lundaspexarna och dess tidigare ekonomichef Erik Neppelberg att hamna i skottgluggen. Mellan honom och Malou Zilliacus uppstod många livliga ordväxlingar. Erik Neppelberg menade att Lundaspexarna är utsatta för ett ständigt mediadrev.
– Spexen målas upp som könsseparatismens sista utpost, sa han och fortsatte:
– Att vi skulle befästa normen? Tvärtom. Vi driver med normen. Därför tycker jag vi har ett stort existensberättigande. Lundaspexarna representerar mångfald i spexvärlden, sade han och syftade på att Lundaspexarna balanserades upp av Boelspexarna, där bara kvinnor får stå på scen.
Malou Zilliacus menade däremot att spexen uppmuntrar till att skratta åt män som klär ut sig i kvinnokläder eller smetar in svart skokräm i ansiktet.
– Det handlar om vilka budskap och signaler spex sänder ut. Det sitter barn i publiken som lär sig att homofobi och rasism, det är kul.
Björn af Kleen, kulturjournalist, var inne på samma spår.
– Ni kan inte bestämma vad för signaler som sänds ut. Det gör betraktaren.
”Vanliga studenter inte välkomna”
Intresset för tisdagens debatt var stort stort intresse. Båda sidor belönades med kraftfulla spontanapplåder och instämmande nickanden. Synpunkterna och frågorna till panelen efteråt var också många.
En rullstolsburen kvinna ifrågasatte att det inte fanns någon person med funktionsnedsättning representerad. En student tyckte att genusperspektivet fått för stort utrymme i debatten. I stället tog hon upp alkoholtraditionen och rasistiska snapsvisor på nationerna som exkluderande företeelser.
– Det är lätt att det hamnar på en extrem nivå. Jag vet många ”vanliga” studenter som ändå inte känner sig välkomna i studentlivet, sa hon.
Tre studenter svarar:
1. Vad utmärker en bra tradition?
2. Kan du nämna några bra respektive dåliga traditioner i studentlivet?
