Trots märkliga traditioner och arbetarbarn som aldrig kommer hit är Lund en stad som myllrar av mångfald, skriver Ida Ölmedal.
Jag erkänner att jag var utsvulten när jag kom. Jag lämnade ingenting, sörjde inte något. När jag vred mig i tårar den första morgonen mellan nya kala väggar, var det inte saknad jag kände, utan tomhet. Jag var i ett vakuum och jag omfamnade förbehållslöst allt du gav.
Jag älskade kullerstensgatorna och de uråldriga träden. Jag älskade akademisk kvart och obegripliga titlar. Jag älskade till och med studentsångarna på Siste april och lerdansen på Parentesen strax efter.
Jag tror jag hann med ett par veckors förälskelseyra innan jag märkte att man smålog åt min romans. Mina vänner med självrespekt började prata om Malmö.
Det var då jag fick höra om studentbubblan. Lund var inte på riktigt. Lund var trångt. Lund var vit medelklass, en värld av punsch och baler. Jag skämdes över min nyvunna vän.
På den uppmärksammade debatten om lundatraditioner härom veckan tävlade deltagarna i karikatyrer av Lund som den likriktade, isolerade akademikerstaden.
När Lund diskuterar om det är rasistiskt att spexa med skokräm i ansiktet diskuterar Malmö lasermannen, konstaterade Björn af Kleen. Vi skrattade i reflexmässig självironi.
Kanske grundar sig mitt försvar mest i en rädsla att mista. Men trots ett intresse gränsande till besatthet för de osynliga murar som faktiskt omger Lunds universitet, kan jag inte släppa tanken på att just bubblan är en konstruktion som uppstår när medelklassen har kramat saften ur studentlivet och behöver en ny sorts värdighet att sträva mot.
Lund må sakna ett stort antal knegarbarn och småbarnsföräldrar som aldrig kommer. Å andra sidan får studentkorridorer och ett drömrike av föreningar Lund att te sig betydligt mindre som en bubbla än det Möllan dit mina vänner med självrespekt flyttade för att köpa afrikanska gryn och gå på samma buss som arbetarklassen.
När vi överlägset höjer blicken över den stad vi vill växa ur, gör vi den trängre än den är.
En kort tid i livet trängs olika bakgrunder och framtidsplaner i samma lilla stad, sammanförda av kass ekonomi och korta cykelavstånd. Få småstäder rymmer en sådan mångfald av erfarenheter och drömmar. Få storstäder tvingar dem att mötas.
