På Siste april drack Esau Alcona ett helt flak öl. På Tandemstafetten svepte han ett till. För många är de evenemangen årets höjdpunkter, men när hetsdrickandet är accepterat av tradition kan det bli alldeles för mycket av det goda.
Klockan har precis passerat åtta på morgonen och framför mig har jag en tallrik med potatis, grönsallad och ägg. Samt en öppnad burk öl, ett plastglas med vin och en nubbe.
Kvällen innan höll jag i popklubben Heartland. Nu, efter bara fyra timmars sömn, är det dags för dagen med stort V – Valborg. Eller Siste april som man säger på dessa sydliga breddgrader.
Jag stålsätter mig, äter en tugga ägg och sveper nubben. Den smakar skit. Jag har som en säkerhetsåtgärd lämnat mitt sunda förnuft hemma. Det skulle antagligen bara vara i vägen när jag skulle förmå min kropp att hälla i sig en hel platta öl de kommande timmarna.
Trots min mångåriga erfarenhet av diverse musikfestivaler blev årets Valborg någonting i hästväg vad gäller människor. Jag hörde att 25 000 hade samlats i Stadsparken, en yta som inte kan vara mer än ett par fotbollsplaner. Alla dessa personer har ett gemensamt mål: att bli fulla tillsammans.
Det kan tyckas vara någonting glädjerikt att ta något till dess extrem men någonstans tar nöjet slut och absurditeten vid.
Det är svårt att exakt peka på vad som är konstigt. Eller, för den delen: vad som är rätt eller fel. Men naturligtvis borde vi reagera när människor avlider.
Låt mig ta ett annat exempel.
Sex dagar efter Valborg (jag klarade för övrigt att dricka upp mitt flak) sätter jag mig på en buss med ett 40-tal andra, knäppt klädda, förväntansfulla människor.
Jag bär med mig ytterligare ett flak öl och vi hetsar varandra att knäcka första ölen innan lunch. Det är dags för det mest studentikosa arrangemanget i staden: Tandem.
Dryga tusen studenter åker upp till Göteborg för att i etapper ta oss ner till Lundagård på tandemcyklar. Till det hör att man är vaken hela natten, dansar till äckligt dålig musik och blir tokfull.
Både Valborg och Tandem är årliga traditioner som lockar ett stort antal människor att gemensamt hetsdricka sig berusade. Undertecknad ej undantagen. Jag har ändå bott här i fyra år och gjort precis likadant vare gång. I retrospekt är det två ytterst sjuka företeelser. Att cykla berusad längst västkustens landsvägar är fullständigt livsfarligt, även om många cyklister är medvetna om riskerna och dricker måttligt.
Att dricka en platta öl på 24 timmar är ren idioti. Men ändå gjorde jag det på Tandem, för tredje året, och det bara dagar efter hetsen i parken.
Alkohol och nöje går hand i hand i studentlund. Både Tandem och Valborgsfirandet skänker stor glädje och för många är det årets höjdpunkter. Men det gäller att se upp med en överkonsumtion som är accepterad eftersom det är tradition.
Att förbjuda festligheter har aldrig hjälpt någon. Att se över sina egna vanor och bli medveten om riskerna man tar borde vara självklart. Förändras den rådande alkoholkulturen i Lund kommer nöjeslivet med stor sannolikhet ändras till det bättre.
HELGENS MÅSTEN
Lördag: Västgöta nation har gjort en intressant bokning; Housewives. Gillar man dödelectro av två übersnygga och kompetenta dj:s bör man nog masa sig dit. Personligen är jag sugen på att gå till Kino och se kostymdeckaren Brighton Rock med Sam Riley (Control) i huvudrollen.
Söndag: Teater Jinsia ger föreställningen; ”SVULSTIGA SKÄRVOR eller jag vet inte – nyskrivna feministiska godmorgonsagor” på Lilla Teatern här i Lund. Ett måste för varje självmedveten kulturintresserad student. Föreställningar ger i kväll kl 19.00 samt söndag klockan 14 respektive 20.
