Terminen närmar sig sitt slut. Mitt i all tentastress och festhets drömmer Virve Ivarsson om att någon gång få tid att känna efter vad det är hon egentligen vill.
“Om du vill lyckas i livet är budorden: hitta din talang, jobba häcken av dig, var alltid tillgänglig, satsa på mer än en grej och affirmera.”
Citatet är från Carolina Gynnings självbiografi Ego girl och jag läser det återgivet i tidningen Your life.
Det är nog meningen att det ska vara ett framgångsrecept, men allt jag kan känna är ångest.
Jag sitter med ett fullspäckat helgschema framför mig, jag har massor att plugga i fyra olika ämnen och dessutom kommer min familj för första gången och hälsar på i Lund.
Det är fest på Parentesen och någonstans skulle visst jorden gå under också. Allt jag vill göra är att lägga mig raklång i gräset och sova.
Men kanske är det så vi ser på vägen till framgång: Ska du lyckas så måste du jobba på, vara ständigt närvarande och hålla många bollar i luften.
Det stämmer i varje fall in på många heltidares situation och förklarar kanske även att så många studenter går ut med dubbel examen.
Det gäller att vara förberedd för det som väntar där ute, och vinnaren i studentlivsspelet är den som kommer ut på andra sidan med de bästa förutsättningarna att bli anställd – gärna inom så många områden som möjligt.
Ändå kan jag inte låta bli att undra hur Carolina Gynning definierar att lyckas i livet. I arbetsmarknadssammanhang ses det säkert som fördelaktigt om man jobbar häcken av sig och alltid är tillgänglig, men hur lyckat känns på det stora hela ett sådant liv?
När jag sitter här framför min dator en vacker lördagskväll i maj drömmer jag inte om att visa någon vad jag går för eller få min kompetens bekräftad eller uppvisad. Jag drömmer snarare om att dingla med benen från en brygga eller gå en promenad med min syster.
Och mest av allt drömmer jag om att ha så lite som jag måste göra att jag hinner känna efter vad jag faktiskt vill göra.
För det är ju det där, när vi hela tiden går in för att leva upp till kraven vi satt på oss själva och till andras förväntningar på oss finns en risk att det tar över och blir viktigare än den dröm vi hade från början. Vi glömmer bort varför vi från början ville göra det här och minns bara att vi måste.
Vi har ju alla de stunderna i livet när det gäller att visa framfötterna för att nå våra drömmar, och i de stunderna är det kanske en bra strategi att ge allt av sig själv. Men när förväntningen börjar bli att vi alltid ska vara redo, tillgängliga och på topp för att lyckas har det gått för långt.
Risken blir att vi aldrig hinner njuta av något som vi åstadkommer och att vi bara skyndar vidare till nästa sak som ska klaras av.
Det är i skrivande stund inte många dagar kvar av terminen. Vid horisonten breder sommaren ut sig.
För vissa innebär den jobb, för andra studier, för några att hälsa på släkt. För mig innebär den att jag för första gången på väldigt länge ska försöka att göra absolut ingenting.
För även om pengar och erfarenhet är två saker som sommaren kan erbjuda så är jag sedan länge hopplöst såld på det tredje erbjudandet: Nämligen chansen till vila och återhämtning.
För någonstans har jag för mig att studentlivet inte bara ska handla om att klara av utan också om att njuta av. Och det är denna kvalitet jag tänkte finslipa under sommaren. Kanske blir det till och med något att sätta på cv:t i framtiden.
