På tillställningar i Lunds ständiga rival täcks frackarna med ordensband och O, gamla klang och jubeltid sjungs på fullaste allvar. Skitnödiga Uppsala skulle må bra av att slappna av, skriver Erik Neppelberg.
Jag strosar på kullerstensgator med gamla hus, upp längs den långa backen som leder till universitetsbiblioteket. Jag känner doften av syren och hör Domkyrkans klockor slå när jag lägger mig på en filt i Stadsparken.
Nu är jag långt ifrån Lund.
Det är mitt tredje besök i Uppsala och allt ser ut precis som hemma, men ändå finns en känsla av att något inte stämmer.
Många har försökt förklara denna känsla som pretto. Jag tror mer på en hög grad av skitnödighet.
”Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större”. Devisen ovanför Uppsalas universitetsaula är (bokstavligen) huggen i sten och jag tycker nog att den känns väldigt talande även för studentlivet.
På vårbalen förra veckan höll jag på att bli utslängd när jag frågade om jag kunde få bidra med en hälsning från Lund. Nej, det gick inte, jag hade ju inte föranmält att jag skulle hålla tal.
Kvällen före balen fick jag uppleva en klassisk Uppsala-tradition. De unga manliga universitetsstudenterna gick runt i staden i frack och studentmössa och sjöng vackra serenader för de unga studentskorna.
Stämningsfullt och trevligt? Absolut. Daterat och heteronormativt? Definitivt. Smått otänkbart i Lund.
Jag har inte heller mycket till övers för titlar och medaljer men uppsalaiensarna verkar tycka att det är grejt.
Frackarna är täckta med band för olika ordnar tillsammans med stora blaffor för olika kuratorsgrader. I Uppsala sjunger man verkligen O, gamla klang och jubeltid på allvar. I Lund står vi på borden och fracken är mer av en maskeraddräkt.
Men likväl så är Uppsala min guilty pleasure-stad nummer ett. För när jag går runt på dessa gator som stampats av Fries och von Linné så kan jag inte sluta småle. Slår man tillräckligt hårt med skeden på det skitnödiga skalet finner man ett innehåll av ungdomlig förväntan och glädje.
Kära Uppsala. Jag gillar dig verkligen. Men kom ur boxen och dra ut pinnen. Kanske en ny lite mer modern devis kan hjälpa dig att släppa loss; ”Att tänka rätt är stort men att tänka pommes frites är större”?
