”Ta tillfället i akt när ni befinner er i skottlinjen” skriver Jesper Alex-Petersen. Han ser debatten följande efter Svenskt Näringslivsrapporten som ett ypperligt tillfälle för humanister att ta mer plats.
Svenskt Näringslivs förslag om minskade studiemedel för humanister har väckt mycket upprörda känslor, och i näst intill samstämmigt fördömande bland akademiker. Men i stället för att hänfalla åt raljanta pikar bör Sveriges humanister ta tillfället i akt och lära sig något om hur Svenskt Näringsliv arbetar, nu när det för en gångs skull är ni som är i skottlinjen för arbetsgivarorganisationens opinionsbildning.
Normalt är akademiker nämligen de Svenskt Näringsliv försöker övertyga. Vi ska tro att lagen om anställningstrygghet orsakar arbetslöshet, även om länder med betydligt svagare lagstiftning har lika hög arbetslöshet som Sverige. LO-facken kallas oansvariga när de begär löneökningar motsvarande inflationen, samtidigt som företagen gör brakvinster och bonusavtalen förnyas. Man försöker få oss att tro att vi måste välja mellan god samhällsekonomisk utveckling och anständiga villkor och löner för de som jobbar med sophämtning eller riskerar livet på ett bygge.
Nu är det ombytta roller men arbetsmetoderna är de samma. Genom att sprida nidbilden av humanister som okynnesläser Harry Potter-kurser med skattepengar vill Svenskt Näringsliv få alla icke-akademiker att börja fråga sig varför de ska finansiera litteraturvetenskap, klassiska språk och sociologi.
Första steget om man vill göra något konstruktivt när lobbyorganisationen gör utspel, är att inse att de inte företräder något brett samhällsintresse utan det snäva egenintresset hos en liten grupp företagsägare och direktörer. Resten av oss bör alltså förhålla oss skeptiska till deras förslag även när vi inte själva riskerar att drabbas av dem.
Andra steget är betydligt svårare. Det räcker inte att yttra några hånfulla kommentarer om Svenskt Näringslivs kunskapssyn. Deras pseudolösningar presenteras nämligen i par med högst reella samhällsproblem. Reallönen har slutat stiga. Välfärden sägs bli svårfinansierad om några år. Arbetslösheten är i maj var 7,9 procent, vilket är långt över de 2-3 procent som borde anses vara full sysselsättning. Hur ska problemen lösas? Hur ser finansieringen ut?
Tillräckligt många måste tala tillräckligt högt för riktiga lösningar på riktiga problem. Det finns de som försöker. Här kan även humanister göra en insats. Fler än Nina Björk och Sven-Eric Liedman behövs i den politiska debatten. Låt det här bli en väckarklocka.
