Avgående redaktörer som i halvtid fann sin fullständighet och bildade Lundagårds första triumvirat. Gjorde tidningen och sig själva större, äldre och mäktigare. Osams! Sammanfördes av patos, Håkan Hellström och sin komplicerade relation till gubbar.
Liselotte: Stolt och tjurskallig jämtländska med åtminstone en fot på jorden. Kom till Borgen via Sydafrika, Stockholm och Skurup. Feministiskt ljusblå. Gillar baler och körsång, under redaktionens smädelse. Räds internet, hatar twitter, motvillig registerexpert. Har skrivit om apor, inte bara inom akademin.
Axel: Genomnervös och fotbollsrabiat landskronit med tonåringsmanér. Är “först journalist, sedan människa”. Levde på ambitionerna att andra medier skulle tvingas läsa Lundagård och att det alltid skulle finnas mjölk i kylen. Borde ha jobbat på lokalblaskan i Svinarp. Ville joxa med trasan. Kan inte skilja på terminer och år.
Gustaf: Kärleksfull och gubbig östgöte med medieglasögon. Q-deja-vu. Lirar koklocka i homosocial studentorkester. Gjorde sin gärning snabbt, kort och mycket. Höll inte tyst! Levde på resterna från redaktörens matlådor. Mår lite illa av tanken på en blaska där alla har rutiga skjortor.
Q kvad traditionellt om att inget är som det brukar vara:
O, gamla hets- och Lundagårdstid;
vad skall av dig förbliva?
En sista obligatoriestrid
fick du encore beskriva.
En trojka ändar en epok
och skildrar det på flera språk
O, jerum, jerum, jerum
o, quae mutatio rerum!
Den ene dissar digitalt
och fräser på sin dator.
Den andre gräver maximalt,
en Janne-ursupator.
Den tredje hugger var nation
och luktar på sin redaktion.
O, jerum…
Var äro de som anfäktat allt
blott deadlines ville svika,
som ökat trycket tusenfalt
med öl och fredagsfika?
De drogo bort till huvudstan,
till Blekinge och hemmaplan.
O, jerum…
***
