En pendlar med flyg från Tyskland, en cyklar från Igelösa. Den tredje är tillbaka på akutboendet för andra gången. Hösten 2011 började likt så många höstar förr i Lund med en akut bostadskris. Lundagård har träffat tre studenter som alla berörs av den, men på olika sätt.
Läs om universitetets unika plan för att lösa bostadskrisen här.
Han börjar resan halv sju på kvällen och är i Lund åtta på morgonen. Severin Leyerer kom till Lund för att plugga ett masterprogram i entreprenörskap. En månad senare pendlar han fortfarande från södra Tyskland varje vecka.
– Det är för dyrt att bo på hotell. Just nu lägger jag 5 000 kronor i veckan, plus resor, säger han.
Severin Leyerer var i Lund redan i juni för att leta efter bostad, men lyckades inte hitta någonting då.
– Jag visste att det var svårt, men inte att det var så svårt, säger han, och fortsätter:
– Jag hoppas på att hitta något i oktober. Det ä utmattande att resa så mycket och bo tillfälligt på hotell. Det är också svårt att delta i grupparbeten, exempelvis. Men jag tänker inte ge upp.
Landsvägen ut mot Igelösa speglar en sann idyll i skymningsljuset. Johan bor på en kompis soffa och cyklar åtta kilometer var väg till och från skolan. Hade det inte varit för att arkitektstudierna kräver sena kvällar och tidiga morgnar på plats, hade det inte varit så farligt.
– Det är tur att terminen börjar på sommaren, konstaterar Johan.
Det är tomt och lite ödsligt på Bopoolens akutboende. Grannen är en järnväg.
Omar Saka inledde terminen här. Efter att ha bott hos en kompis någon vecka, är han nu tillbaka.
– Det finns inte så mycket att göra här, säger han lite uppgivet.
Men Omar Saka har ändå tur. I oktober flyttar han in i ett helt eget boende.
– Jag har klarat mig rätt bra, tycker han.
Johan vill inte att hans efternamn ska synas i tidningen.
Artikeln är tillfogad en rättelse: Köket i Bopoolens akutboende har inte varit ett duschrum.
