Lena Kandefelt, personalansvarig, sammanställde rapporten för HT-fakulteten.
Vad kom ni fram till?
– I vår utredning har vi kommit fram till att vi har full koll på dem. Visst har vi något fler kvinnor än män, men att peka ut någon och säga att du är sjuk för att du är kvinna, det vore ju fel.
– Våra långtidssjukskrivningar är inte arbetsrelaterade och inte speciellt kvinnorelaterade, även om det faller sig så med de vi har.
Är det inte en tendens att kvinnliga doktorander är mer sjukfrånvarande än manliga?
– Nej jag vill inte säga det, jag tycker att jag hänger ut kvinnor genom att säga att kvinnliga doktorander är mer sjukskrivna än män. Jag föredrar att se dem som personer snarare än att dela in dem i män och kvinnor. Det var ett problem kanske längre tillbaka i tiden. Men dagens siffror ser jag inte som ett problem.
Alexander Maurits, tidigare arbetsmiljösamordnare på HT-fakulteten.
Råder det olika förutsättningar för kvinnliga och manliga doktorander på institutionerna?
– Jag tror inte att kulturen är så hård på vår fakultet faktiskt, men jag tror att det kan vara det på andra håll. Man skulle egentligen fråga de kvinnliga doktoranderna om de märker av strukturer som gör att de känner sig annorlunda behandlade.
– Men vi gör just nu en enkätundersökning bland lärare på alla utbildningsnivåer, som handlar om likabehandling i undervisningen. Vi ska leta på institutionerna efter ”best practices” och låta de lärarna inspirera oss andra.
Alexander Lindgren, personalsamordnare, sammanställde rapporten för S-fakulteten
Hur kommer det sig att kvinnliga doktorander tenderar att vara mer sjukfrånvarande än manliga?
– Det är en väldigt bra fråga. Jag kan inte förklara det utifrån att kvinnliga doktorander skulle känna att deras arbetssituation är jobbigare än de manliga. Det måste göras en djupare analys.
Jobbar ni med problemet?
– Vi tittade ju på det genom den här rapporten, men i och med att vi såg att sjuktalen var på väg ner så beslutade vi inte om några särskilda åtgärder. Men institutionerna har koll på läget.
– Men det är klart, att visar det sig nu i slutet av 2011 att de nyanställda doktoranderna går in i samma mönster, självklart kommer vi att agera då. Vi skulle kunna följa upp hur det har gått 2012.
Måns Svensson, arbetsmiljösamordnare på S-fakulteten
Arbetar institutionerna med den här frågan?
– Jag tror att varje institution arbetar med att förbättra arbetsmiljön generellt snarare än att arbeta specifikt mot ett kön.
– Det är inte min bild att man inte arbetar med frågan, utan jag kan känna att det saknas kunskap om varför det är såhär. Men det finns en medvetenhet om problemet, och en vilja att arbeta med det. Det är en fantastiskt viktig fråga
