Trots bra betyg, ett vackert yttre och utmärkt social förmåga var hon inte nöjd. Det här är historien om hur en Svensson blev grevinna över en natt. Historien om kuratorn som förskingrade Hallands nation på 400 000 kronor.
Det är den 10 oktober 1979 och Göran Larsson är orolig. Han och Christina skulle ha träffats för länge sen, men hon har fortfarande inte dykt upp. Hon verkade ovanligt nedstämd i morse. Kan det ha hänt något?
Tillsammans utgör de en maktfaktor i Lunds studentliv. Göran Larsson är ordförande i Lunds studentkårer och Christina Bonde är ordförande i kuratorskollegiet. På ytan är de ett omaka par. Han kommer från en enkel bakgrund, medan hon tillhör den godsägande adeln. Detta har varit en källa till konflikt i deras förhållande: Göran Larsson tycker att Christina Bonde ibland visar drag av snobbism. Dessutom är hon oförsiktig med pengar på ett sätt som provocerar honom. Samtidigt så är han lite fascinerad av det. Hon bjöd med honom till Brasilien och köpte en smoking till honom. Det var inte billigt.
Göran Larsson orkar inte vänta längre. Han beger sig till deras gemensamma bostad på Östra Vallgatan. Där ligger en lapp från Christina. ”Jag har gett mig av, jag orkar inte med pressen längre. Var snäll och följ inte efter mig”.
Men det är precis vad han gör. Han skyndar sig ner till stationen, där han hittar Christina. Han försöker få henne att prata, att tala om vad som har hänt. Hon vägrar. Hon bara gråter. De skiljs åt utan att han blivit något klokare. Han återvänder hem och hon tar tåget mot Karlshamn – staden där hon vuxit upp.
Nästa dag meddelar polisen i Lund att Christina Bonde är anhållen i sin frånvaro och efterlyst. Dagen innan har hennes tidigare fästman, Hallands nations kurator Torbjörn Wetterberg, polisanmält henne. Han har efterträtt Christina Bonde på kuratorsposten och upptäckt att hon har sålt aktier och obligationer från nationens byggnadsfond utan tillåtelse. Några timmar efter anhållan grips hon i Karlshamn. Polisen tar in henne till förhör och berättar att hon är misstänkt för förskingring, grovt bedrägeri och urkundsförfalskning. Hon erkänner genast allt.
”Hon var en väldigt snygg tjej.
De flesta föll för henne”
Lunds studentvärld är i chock. Ingen hade kunnat tro detta.
– Hon var en väldigt snygg tjej. De flesta föll för henne, säger norrmannen Pål Kragerud, som var tillsammans med Christina Bonde några år i början av 70-talet. Då hette hon Christina Svensson och levde ett ganska normalt liv i Lund. En vårdag 1974 meddelade hon att hon hade bytt namn till Bonde, som är en av Sveriges äldsta adelssläkter.
Hur förklarade hon det?
− Jag minns inte. För oss norrmän är det inte så viktigt med namn. Det var ingen big deal.
Namnbytet gjordes genom förfalskning av personbevis. Christina Svensson beställde tre stycken och strök över valda delar med raderingsvätska. Sedan skrev hon dit ett nytt personnummer och efternamnet Bonde eller Bonde af Björnö med skrivmaskin. Därefter var det bara att hämta ut nya identitetshandlingar. Samtidigt anmälde hon Christina Svensson som utvandrad till Genève.
Historien om Christina Bonde är så full av osanningar att det måste ha krävt stora ansträngningar för att hålla reda på dem. Förutom namnbytet så påstod hon att hon hade fullgjort juridikstudierna och börjat jobba som notarie vid Lunds tingsrätt. I själva verket studerade hon bara i ett drygt år, för att i stället börja arbeta på HSB. Göran Larsson berättade i polisförhören att när han gjorde slut så hade hon ringt honom och låtsats att hennes föräldrar hade omkommit i en bilolycka i Rio de Janeiro. Han tyckte så synd om henne att han tog henne tillbaka. I själva verket levde hennes föräldrar fortfarande – i Sverige. En liknande sak skedde när Pål Kragerud gjorde slut med henne.
– Hon skickade ett brev med en underlig historia om att hon hade cancer. Men det var ju bara bluff, säger han.
Samtidigt arbetade hon sig upp i studentvärlden. Efter att ha varit bibliotekarie och revisor på Hallands nation så valdes hon först till prokurator och sedan kurator. Mellan 1977 och 1979 så plockade hon ut runt 400 000 kronor från nationens byggnads- och stipendiefonder. En summa som i dagens penningvärde motsvarar cirka en och en halv miljon kronor.
Pengarna spenderade hon på smink, kläder och möbler till sig själv. Dessutom reste hon bland annat till Belgien, Frankrike och Brasilien. På resorna tog hon ofta med sig sina pojkvänner, som även fick mängder av presenter. Detta pågick i flera år.
− Det var aldrig några problem att få ut pengarna från banken. Och någon fullmakt har jag heller inte behövt lämna, sade hon till rätten.
Det visade sig också att Christina Svensson förskingrat 35 000 kronor under tiden hon arbetade på HSB. Det upptäcktes, men polisanmäldes aldrig eftersom hon betalade tillbaka pengarna med ränta. Pengar som hon tog från Hallands nation.
Den 28 november 1979 dömdes Christina Svensson till två och ett halvt års fängelse för grovt bedrägeri, grov förskingring, urkundsförfalskning och anstiftan av urkundsförfalskning. Platsen var Lunds tingsrätt, domstolen där hon en gång låtsades arbeta.
På Hallands nations konto fanns det bara några tusen kronor kvar.
Lundagård har varit i kontakt med Christina Svensson, som i dag heter något annat. Hon har avböjt att svara på frågor om händelsen.
